De gamla skogarnas orörda dynamik går för evigt förlorad – för evigt. Det är oanständigt. Det har vi inte råd med.
Många människor har inte en aning om vad som är på väg att förloras av gamla skogar och i förlängningen av biologisk mångfald. Den biologiska mångfald, som helt självklart är värd att bevara ur ett långsiktigt helhetsperspektiv, men som dessvärre väger lätt i balansräkningen…
Den fortsatta exploateringen av de gamla skogarna bedrivs med statligt och politiskt stöd av samtliga aktörer: Sveaskog och Fastighetsverket, skogsbolag, Svenska kyrkan, Skogsägarrörelsen, kommuner och andra likvärdiga institutioner. De privata skogsägarna, som är många, är nog i det här fallet de minst skyldiga. Dock får de oftast sina råd av virkesintressenter, vilket lätt leder till kortsiktigt agerande…
Dagens exploaterande skogsbruk stöds av den statliga myndigheten för skogen, Skogsstyrelsen, vars mål och uppgift är att likställa miljö- och produktion i skogen. Måluppfyllelsen avseende miljömål får hård kritik. Politikerna ser mellan fingrarna.
Det mesta talet om hänsyn från skogsbrukets företrädare kan avfärdas som dimridåer. Övertramp, och de är många, förnekas eller bortförklaras. Det är bara att gå ut och titta. Förr kunde man gå ut i skogen för rekreation. I dag får man leta efter skog och förskräcks över kala landskap.
De senaste årens katastrofala skogsbränder, stormhärjningar och inte minst angrepp av granbarkborre kan enkelt härledas till ett skogsbruk som inte sett skogen för bara träd. Hade skogsbruket bedrivits med hänsyn till biologiska principer, till mångfald och bidragande resistenta bestånd – och inte enbart till snabb och hög avkastning – hade effekterna av dessa katastrofer varit betydligt mindre…
Och allt detta prat. Alla invändningar och kritik från FN och andra organisationer. Sverige föregångslandet har blivit ett avskräckande exempel! Och ingen har kurage nog att göra något. Utarmningen av våra sista riktiga skogsrester saknar därtill etisk bevakning.
—Peter Lindgren, insändare i Dagens Nyheter.