Human Rights Watch kontor på Västbanken är ingen flådig historia. De små glödlamporna i taket sprider nätt och jämnt något ljus över de skrymmande skrivborden. Dammet – sanden – ligger som ett tunt lager över hela golvet. Den tar sig obevekligt in genom fönster och springor. Mitt i oredan sitter jurister i välskräddade kostymer och dokumenterar brott mot internationell rätt.
Det är under detta besök – mitt fjärde i Palestina och Israel – som jag får en insikt. En amerikansk jurist i 40-årsåldern, till vardags forskare vid ett amerikanskt toppuniversitet, säger till min stora förvåning att konflikten är lätt att lösa.
– Makthavarna vill medvetet ge intrycket av att den här konflikten är oerhört komplicerad. De vill dribbla bort dig med hyllmeter av historia och religion. Men den internationella rätten är glasklar, säger han.
Det är ett intressant perspektiv. Organisationer som Human Rights Watch är inte populära hos någon sida i konflikten. De har retat upp Israel när de påpekat att Israels ockupation, bosättningar i palestinska områden och blockaden av Gaza är olagliga. Framför allt fick de kritik när de skrev att segregeringen av palestinier och israeler har nått en nivå där den uppfyller den juridiska definitionen av apartheid.
Men de är lika impopulära hos de som styr i Palestina. Human Rights Watch anklagar både den Palestinska myndigheten på Västbanken och Hamas styre i Gaza för systematisk tortyr och frihetsberövanden av oppositionella. Och i Hamas fall, även krigsbrott mot civila.
Av någon anledning har stora delar av svensk offentlighet bestämt sig för att man måste välja sida mellan dessa två…
Det är precis så här fascister som Benjamin Netanyahu (Israels premiärminister) och islamister som Hamas behåller sin makt. De vill få omvärlden att välja sida, i hopp om att vi ska ignorera det egna lagets brott. Om konflikten blir en fotbollsmatch – istället för en fråga om internationell rätt och människovärde – kan de komma undan med vad som helst. Den som pratar om folkrätt, likt Human Rights Watch, är svårare att avfärda. Folkrätten är den mest radikala positionen och därför farligare.
Den är tydlig med att ockupationen måste upphöra, att bombande av sjukhus är krigsbrott och att terror mot civila israeler alltid är fel.
Vi som har privilegiet att inte vara personligt inblandade i konflikten bör i första hand vifta med konventioner istället för flaggor. Både det israeliska och palestinska ledarskapet har misslyckats kapitalt med att förtjäna någon form av lojalitet. Lojaliteten bör ligga med civilbefolkningen.
—Henrik Jalalian, ledare i Värmlands Folkblad.