Den 14 maj är det 90 år sedan ett demonstrationståg mot strejkbrytare i Ådalen besköts och fem personer dog. Händelserna ledde till chock och sorg hos de medverkande och deras anhöriga, och kanske hot mot andra aktivister i landet. Ändå minns vi händelserna med nästan stolthet – i engagemanget för arbetsrätt, yttrandefrihet och människovärdighet mitt i en av de svåraste perioderna i modern tid fanns en styrka att fortfarande hämta kraft ur.
Två dagar innan, den 12 maj, är det 50 år sedan Almstriden, några dagar i Stockholm då invånare i alla åldrar och samhällsklasser engagerade sig i några almar mitt i stan så pass att de konfronterade polis och stadsplanerare och lyckades förhindra nedsågningen av träden…
Ådalshändelsernas juridiska efterspel var bedrövligt, då de som beordrade skjutningarna och utförde den friades medan “uppviglarna” dömdes till straffarbete på från några månader till två och ett halvt år. Också SAP och LO visade en obehaglig skräck inför att fördöma övervåldet…
Men i efterhand är det nog svårt att uppbåda någon seriös politiker eller fackföreningsengagerad som är beredd att lägga skulden på offren. Ådalen 31 var också sista gången som militären inkallades mot en demonstration i Sverige. Organiserat strejkbryteri på det sättet som var upptakten i Ådalen blev inte heller en arbetsmarknadspraktik efter dessa konfrontationer. På detta vis kan man kanske ändå tala om händelserna under hösten 1930 och våren 1931 i Ångermanland som en stolthetens grund för arbetarkamp som leder till resultat, samtidigt som vi sörjer offren som togs.
Almstridens seger är odiskutabelt, träden och fiket står kvar än i dag, men segern handlade förstås inte om dessa tiotalet träd, utan om att motstånd faktiskt kan göra skillnad. Eva Tillbergs och Jonas Fohlins dokumentärfilm Året var special – Almstriden (på SVT Play fram till den 9 maj 2022) berättar om hur myndigheter i efterhand erkänner att de inte räknade med invånarnas engagemang.
De hade så länge fått vara ifred med rivningarna av city att de togs helt på sängen av motståndet. Motståndet blev en symbolstrid som över 200 000 stockholmare bevittnade på plats, och på en enda natt vanns segern som blev början till slutet på den totala nonchalansen gentemot de som drabbades.
—Josephine Askegård, singerat i Arbetaren.