För två veckor sedan valde Putin att invadera Ukraina. Vi hade pratat om risken i flera veckor, vi hade sett ansamlingen av trupper och “övningarna” längs med gränserna länge innan…
I.. torsdag(s), kallade regeringen till en presskonferens. Väl där pratade Magdalena Andersson om att fler ungdomar måste förbereda sig på att de kommer tvingas göra militärtjänst. Vidare avser regeringen att man ytterligare ska utöka försvarsbudgeten till 2 procent av BNP, så fort det är praktiskt möjligt. Om man bedömer det som “praktiskt möjligt” redan till 2025 innebär det en extra kostnad i storleksordningen 30 miljarder kronor per år. Återigen vill man fatta ett långsiktigt och långtgående beslut mitt i en kris, beslut som inte har någon möjlighet att hjälpa här och nu. Utan sen, om några år…
Det enda egentliga hotet vi ser precis här och nu verkar snarare vara risken för atomvapen. Ett hot som Peter Hultqvist inte kan hantera, oavsett hur många brigader man tar fram. Men det spelar egentligen ingen roll, för det är inte nu vi ska fatta de besluten. Vår möjlighet att förutse framtiden handlar om några dagar i sänder. Vi är fortfarande i affekt, i chock och talar med den ilskna massans röst. Vår roll är att just nu stödja, ta emot flyktingar, se till så att sjukvård kommer till den humanitära katastrof vi redan nu ser i krigets kölvatten…
Att ösa miljarder över försvarsgeneraler och deras robotar kommer inte leda till stabilitet och trygghet och pengarna kommer behövas till annat. Vi står inför en kris större än vi någonsin skådat, klimatförändringarna behöver vi möta med nyktra ögon. Men oavsett vad vi väljer för väg är det inte nu, två veckor in i ett krig, när bomberna faller över ukrainska barnsjukhus som vi ska välja.
—Mattias Gönczi, ledare i Syre.