Det är ingen nyhet att Liberalerna riskerar att slitas itu. Skälet till det är nationalpopulismen. Och en ordförande som inte prioriterar att hålla ihop partiet.
Nationalpopulismens framgångar har varit förödande för de etablerade partierna. Runt om i Europa har partier i det breda mittfältet splittrats, utraderats eller tynat bort. Därför är det som nu pågår i Liberalerna inget oväntat. Komprimerat och förenklat uttryckt står striden mellan dem som anser att man inte ska ta hänsyn till förändringarna i det politiska landskapet som skett till följd av nationalpopulismens framgångar och dem som anser att det politiska i grunden har förändrats av nationalpopulismen, SD i svensk variant. Det är ett ideologiskt vägval, eftersom det berör själen i liberalismen.
En del förnekar att verkligheten har förändrats och genomför sin analys i skenet av en illusion. Dessa illusionister befolkar bland andra Göteborgsposten och Dagens Industris ledarsidor.
En gemensam nämnare för dem är att de betraktar nationalpopulismens svenska variant, SD, som ett egentligen borgerligt parti. De tror att Ulf Kristersson, Ebba Busch – och helst också Nyamko Sabuni – ska uppfostra SD till att bli det borgerliga parti de egentligen är. Dess värderingar förbigås med tystnad och partiet pressas in på vänster/högerskalan…
Nu ska en sakpolitisk fråga om migrationspolitiken vara det som ska spräcka JA. I höstas var det arbetsrätten. Det gick inte. Liberalernas ledare var besviken över att tillfället att hoppa av JA inte infann sig. Alldeles oavsett vilken skillnad de olika migrationspolitiska förslagen innebär är Nyamko Sabunis ambition att hoppa av avtalet och föra “hem” Liberalerna till borgerligheten som inte längre finns.
Det blir ju inte heller alltid som man tänker sig. Hade man kunnat ta Hegels historiefilosofi på allvar skulle det gå att säga att det som nu riskerar att utspela sig är en “historiens list”. Utfallet av att hoppa av JA och möta väljarna i syfte att öppna dörren för fascismens svenska arvtagare kan mycket väl bli något helt annat än det som Liberalernas ledare tänker sig. Det vi nu riskerar att bevittna från parkett är den svenska organiserade liberalismens död.
—Ulf Öfverberg, essä i Dagens Arena.