Januariavtalet försvaras med att det är en kompromiss. Kompromisser handlar om att ge och ta. Överenskommelsen med centern och liberalerna sägs vara det enda alternativet till en moderatledd regering med stöd av KD och SD. En sådan regering hade inneburit ännu mer av högerpolitik. Så är det alldeles säkert, men…
Den viktigaste insikten är dock: Fackföreningsrörelsen hade blåst till strid mot varje försämring av arbetsrätten och åtgärder för att öka klyftorna i samhället som en högerregering hade kommit dragande med.
Kommer fackföreningsrörelsen att mobilisera mot förslag i den riktningen från regeringen Löfven? Eller kommer IF Metall och andra fack att ta på sig rollen som försvarsadvokater för försämringar eftersom det sägs göra mindre ont om dessa serveras av en (s)-regering?
En fråga vi måste ställa oss är: vad är mindre ont – en stridsvillig fackföreningsrörelse mot orättvisor eller en fackföreningsrörelse som låter lojalitet med “det minst onda” förlama en nödvändig kritik och kamp mot samhällets orättvisor?
Den fackliga kampen måste utgå från sakfrågorna. Det finns därför anledning att fackföreningsrörelsen trappar upp beredskapen inför de förslag som är anfrätta av nyliberalt tankegods.
– IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar Umeå, Jan-Olov Carlsson, ordförande, debattartikel i Västerbottens Folkblad