Tysklands tidigare kansler Gerhard Schröder orsakade en mindre skandal nyligen då han la delar av skulden för säkerhetskrisen på Ukraina. Tyskland har under ett kvarts sekel aktivt valt att bygga ihop sig med Ryssland. Det började med Gerhard Schröder och fortsatte under Angela Merkel, med bred förankring i näringslivet.
Uttalandet blev snabbt symboliskt och känsligt för den nuvarande socialdemokratiska tyska kanslern eftersom Schröder tillhör samma parti och i så hög grad personifierar det tyska beroendet av rysk energi….
Maktanalysen tycks alltså klart. Om man köper rysk gas förlorar man sin självständighet. Schröder är en simpel springpojke åt Putin. Men det tyskryska förhållandet är mer komplicerat.
Gerhard Schröder är en av de stora regeringscheferna i tysk efterkrigshistoria och har en ställning i tysk socialdemokrati som liknar Göran Perssons i svensk…
Han anförde också en helt ny ton i de tysk-amerikanska förbindelserna, drev valrörelser på en delvis antiamerikansk agenda och motsatte sig kraftigt Irakkriget 2003. När Schröder utkom med sina memoarer efter sin kanslertid, 1998 till 2005, var han ännu mer explicit i sin kritik mot USA. Han anser att den anglosaxiska världen och särskilt den amerikanska är ohållbar i sin kultur, livsstil, ekonomi och i sin sociala ojämlikhet. USA står för en oacceptabel instabilitet och är i grunden motståndare till det europeiska enandet. En unipolär värld under amerikansk ledning är en värld han inte vill ha.
Tyskland, menar han, bör söka sin plats i världen genom att närma sig Ryssland. Det tyska europeiska projektet inbegriper på lång sikt Ryssland i lika hög grad som Frankrike. Den europeiska freden är otänkbar utan en fred med Ryssland och Europas ställning i världen kan aldrig bli stark utan ett partnerskap med Ryssland. “Europas kulturella, ekonomiska, militära, territoriella, mänskliga och utrikespolitiska självständighet förutsätter ett enande med Ryssland,” skriver han i en nyckelmening…
Det finns underliggande djupa skillnader i synen på Ryssland, framför allt mellan Tyskland och USA, och de beror inte på gasledningar.
—PM Nilsson, ledare i Dagens Industri.