I dag är det 10 år sedan ansedda Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) forskningschef Laura Hartmanskapade rejält dålig stämning i Välfärdsföretagarsverige med en forskarrapport om privatiseringarnas konsekvenser. I en artikel på DN Debatt konstaterade hon att vare sig kvaliteten eller effektiviteten ökat av konkurrensen. Hon skrev bland annat: “Drivkrafterna är starka för utförarna att prioritera marknadsföring och trivselfaktorer eller pressa ned kostnaderna.”
Efter presentationen av forskningsantologin “Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd?” sjönk stämningen ytterligare. Välfärdsföretagarna rasade. Peje Emilsson, en av arkitekterna bakom friskolereformen samt grundare av både PR-byrån Kreab och Kunskapsskolan, kallade rapporten för SNS sämsta produkt på 20 år. Forskarnas slutsatser och iakttagelser dög helt enkelt inte.
Hans Bergström på Internationella Engelska Skolan sammanfattade kanske bäst välfärdsföretagarnas kritik i en text på Newsmill: “I vissa grundläggande frågor kan inte vetenskap ge svaret; de kräver ställningstaganden grundade på politiska värderingar”. Eller med andra ord: om man tycker att något är bra är det helt enkelt ointressant om det går att hitta vetenskapligt stöd för det eller ej.
Det verkligt intressanta 10 år efteråt är den skoningslösa kritiken mot välfärdsmarknadernas konstruktion och incitament. Kanske kom den i skymundan när näringslivets dundrade som mest. Eller är det kanske först på senare år politiken har börjat komma ifatt forskarnas slutsatser?
I rapporten pekade Laura Hartman på två orsaker till att det inte blivit några vinster av att konkurrensutsätta välfärdstjänster som vård och skola: För det första, skriver hon, “är dessa marknader inte några ‘riktiga’ marknader utan kan karaktäriseras som kvasimarknader”. Det är naturligtvis en riktig iakttagelse. Att politikerna bestämmer priset och alla leverantörer får lika mycket betalt oavsett om de levererar med hög eller låg kvalitet borde föra tankarna till helt andra system än marknadsekonomi.
—Johan Enfeldt, ledare i Dagens Arena.