Att Rebellmammorna kan ses som farliga säkerhetsrisker, det fick vi lära oss för någon vecka sedan. En kvinnlig anställd på Energimyndigheten tvangs lämna sitt jobb eftersom hon på fritiden är aktiv i just Rebellmammorna. Deras brott: Att de stickar och sjunger.
Historien är vansinnig, men speglar två omständigheter: Sverige har hamnat i en krigspsykos där myndigheterna numera är beredda att misstänkliggöra kompetenta medarbetare därför att de utnyttjar sin rätt till demokratiskt engagemang på fritiden. Och: Klimatfrågan är på väg att av allt fler uppfattas som en systemkritisk fråga. Vilket den alltid varit: Denna civilisation lever på övertid.
Greta Thunberg och organisationen Fridays for Future kan numera således i maktens ögon uppfattas som ett hot mot demokratin. Så kan det låta från borgerliga debattörer, men även en och annan socialdemokratisk. Och att hon och hennes rörelse självklart vill koppla samman klimatkrisen med andra, brännande världsfrågor – som Israels brutala krigföring i Gaza där nu över 34 000 människor dött – betraktas av somliga som ett avsteg från det ”rena” klimatpolitiska engagemanget.
Men klimatfrågan är helt och hållet sammankopplad med andra ödesfrågor kring rättvisa och fördelning, kolonialism och förtryck. Klimatfrågan kan aldrig bli ”ren”, aldrig reduceras till en enda isolerad sakfråga. Själv är jag övertygad om att en klimatrörelse som till slut verkligen förändrar något, också måste hysa direkt antikapitalistiska drag. Kapitalismen så som den idag ser ut, är icke kompatibel med biosfären.
Den 21 april 2024 infaller, för Sveriges del, den så kallade Overshoot Day. Det betyder att från och med den 21 april i år förbrukar Sverige mer jordklot än vad planetens biosfär tål. Under de åtta kommande månaderna lever vi över våra planetära tillgångar. Och då ska man komma ihåg att det inte riktigt ens finns något ”vi” här: Rika människor släpper ut mer växthusgaser än fattiga. Klimatkamp är alltid kamp för social jämlikhet.
Söndagen den 21 april samlades en massa rebellmammor i Stockholm för att markera mot den bristande klimatpolitiken. I Stockholm hade rebellmammorna med sig ett enormt långt tygstycke – en halsduk över fyra kilometer lång – i rött som rullades runt Riksdagshuset. Jag var inte där. Men enligt uppgift ska det samtidigt ha kulats på bästa dalamanér under aktionen. Kulning är något fantastiskt: I de sjungande ropen hörs jorden och markerna tala sitt uråldriga språk.
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten
Läs mer https://www.dalademokraten.se/2024-04-21/rebellmammorna-kular-och-stickar-for-en-battre-varld/