Framtidens samhälle måste ta tillvara de landvinningar som trots allt gjorts under industrialismens epok. Det indianerna och andra så kallade primitiva folk kan lära oss är att åter inse att vi är beroende av naturen, att vi är en del av den och måste anpassa oss till de ramar som ekosfären sätter upp.
Samhällsekonomin borde vara ett sätt att hushålla med naturens rikedomar. Använda dem på det mest förnuftiga sättet. Rikedomarna är inte bara vattnet, luften, jorden, mineralerna, energin och de andra råvarorna, utan även människorna.
Vårt nuvarande samhällssystem förbrukar inte bara naturens resurser utan också människan, Förbrukar. Krossar balansen. Skapar mänskligt “avfall” – utstötta, arbetslösa, drogmissbrukare, “ungdomsbrottslingar” och andra “kriminella”, socialfall, psykiska nervvrak…
Det mänskliga avfallet börjar också bli så stort att samhället inte kan bära bördan. Det går inte att dölja avfallet längre. Man talar åter igen om krisen – vårdkrisen, skolkrisen, den sociala krisen…
En sak kan vi alltså slå fast: det framtida samhället bygga på en ömsint brukning av resurserna, inte på en brutal förbrukning.
-Leif Dahlgren och Wawa Sjödin, i boken Lucasarbetarnas kamp för Meningsfull produktion – Meningsfullt arbete, Bokförlaget Röda Rummet 1977.