Ni minns va? I valet för snart tre månader sedan lovade M, KD, L och SD att man skulle “chocksänka” bensin- och dieselpriserna “i morgon”.
Sen vann de valet, skrev en statsbudget och sänkningen blir i praktiken 40 öre för diesel, och bara 14 öre för bensin. Tråkigt. Inte minst för de människor – här kan man särskilt nämna Bränsleupprorets Peder Blohm Bokenhielm – som trodde på de blåbruna.
I samma val lovade de förresten det i november skulle införas ett högkostnadsskydd mot skenande elpriser. “Hushållens ekonomi ska räddas i god tid innan jul”, lovade Moderaterna i sin officiella kommunikation.
Sen vann de valet, november kom och det var först på månadens sista dag som någon överhuvudtaget kunde berätta när pengarna skulle betalas ut (de kommer i februari – om inget oförutsett sker).
Under tiden har förresten det utlovade högkostnadsskyddet krympt ihop och blivit en slags rabatt för sydsvenskar, beräknad på elförbrukningen mellan oktober 2021 och september 2022. Alla som bor norr om Gävle blir alltså utan pengar, trots att elpriserna nu rusar i Norrland också…
De som får allra, allra mest av regeringen är landets höginkomsttagare. De är nämligen riktigt stora elkonsumenter. Detta kunde Expressen avslöja för ett par dagar sedan.
Stora lantställen, sommarhus vid kusten, fortliknande byggnader i villaförorter och imposanta våningar i stadskärnorna drar också el. Och de som har råd att bo så – resonerar regeringen – är mer förtjänta av statens hjälp och stöttning än vem som helst som bor i Haparanda, Åsele eller Dorotea.
Över 100 000 kronor till fastighetsmagnaten Krister Johansson för att hans fritidshus i Nacka Strand förbrukar 203 000 kilowattimmar per år. Noll kronor till en undersköterska i Västerbotten eller en verkstadsarbetare i Jämtland.
Dessutom, visar det sig, blir socialbidragstagare i södra Sverige extra blåsta. Socialbidraget kommer nämligen minskas i lika hög utsträckning som elstödet. Vi visste att den här regeringen inte gillar fattiga, men det här är ju löjligt.
Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson får naturligtvis skäll för att de lovat mer än de kunnat hålla. Värst är kanske löftesbrotten ändå för KD-ledaren Ebba Busch. I valrörelsen beskrev hon sig som varande hjärtlandets – det där är kristdemokratiska och betyder ungefär gles- och landsbygd – försvarare.
Nu är hon energiminister med ett särskilt ansvar för att bedra svenskarna. Hon har blivit politikens sol-och-vårare. En Raskenstam. En Vanheden.
—Daniel Swedin, ledare i Arbetet.