I december riktade Israel en hemställan till USA, där man bland annat bad om att få köpa 6900 JDAM:s, Joint Direct Attack Munitions, ett slags system som används för att med hjälp av GPS guida vart och hur bomber ska landa. Utöver dessa guidande och – detta betonar nästan varje text jag läser – gudskelov inte väderkänsliga system ville Israel i december också köpa en rad bomber (vad skulle man annars guida?). Bland bomberna i hemställan återfinns Mark 84. Den är en av fyra bomber i den så kallade MK 80-serien som användes flitigt under Vietnamkriget. Den är den största av dessa fyra. Den väger 907 kg.
Mark 84 är en Low Drag General Purpose-bomb. På en hemsida som den amerikanska militära hälsomyndigheten MHS har ställt till förfogande för veteraner från Kuwaitkriget och deras anhöriga finns det en allmänt hållen text om Mark 84. Där står det att den här serien, MK 80, ”används i majoriteten av de bombningsoperationer där maximal detonation och explosiv effekt önskas”.
Jag märker att jag inte vet hur det här språket, det militära, egentligen fungerar. Jag vet inte hur jag ska översätta ”maximum blast and explosive effects”. Men jag vet åtminstone att ”are desired” går att översätta med ”önskas”.
Jag vet även att en bomb som guidas till att mycket exakt träffa sitt mål, säg ett sjukhus, och som med hjälp av denna exakthet skapar en elva meter djup och femton meter bred krater inte kan sägas vara särskilt precis. Jag vet däremot ingenting om hur det känns när grannhuset demoleras av en bomb som väger 907 kilo…
Allt det Israel önskade i december har de fått köpa. De använder bomberna i detta nu. De går djupt ned i jorden; någonting sjunker i magen på mig. Jag försöker minnas de olika argumenten. Jag börjar räkna dem som har dött i kriget, en och en, på mina fingrar. Jag stannar vid 437, överväldigad och snubblande vid varje nytt finger. Redan från början visste jag att det skulle vara omöjligt, så klart, att räkna till 27 365 (bekräftade) döda. Jag böjer mina fingrar.
Har jag fördjupat mig? Jag tror det. Men inget har ändrats. Varken i mig eller i Gaza.
Bomberna faller fortfarande. Mer än 27 000 personer dödats och nästan 67 000 har skadats…
Det som sker framför världens ögon är en utrotning.
Jag har samtalat, och inget har ändrats. Jag kräver fortfarande eldupphör, jag fördömer fortfarande fördrivningen, jag vill fortfarande att Palestina ska vara fritt.
-Erik Lindman Mata, inlägg på Clartébloggen