En kvinna V. som kommer från Ryssland och pluggar i Gävle (pratar) sista februari… på manifestationen för fred och frihet i Ukraina, det är cirka tvåhundra samlade i Gävle. Hon berättar att hon har halva sitt liv i Ukraina, att Putin skapat ett inbördeskrig som sliter sönder mänskors hjärtan. Rösten brister…
Ryssar som protesterar mot kriget arresteras om de så bara håller upp ett plakat med texten: No war. För Putin har bestämt att det inte är ett krig. Över en miljon ryssar har skrivit under ett upprop om att avsätta Putin och fler namn tillkommer hela tiden…
Putins makt har byggts upp av en omvärld (inte minst EU) som står bakom kapitalismen, fascistiska strömningar och patriarkatet. Vi är inte utan skuld, och aldrig utan ansvar. När Sverige inrättade koncentrationsläger som Storsien under andra världskriget pratades det om “anpassningspolitik”. Många av de som stridit i Spanien internerades, liksom tyskar som deserterat – om de inte redan skickats av svensk regering tillbaka till omedelbar avrättning. Annat var det med de amerikanska desertörer från kriget i Vietnam som genast fick politisk asyl i Sverige.
I rimlighetens och frihetens namn borde också mänskor från Afghanistan och andra livsfarliga platser och omständigheter få samma bemötande. Att Ukraina tillhör Europa är inte ett tillräckligt skäl att göra skillnad på mänska och mänska.
Magdalena Andersson och regeringen har – i enlighet med EU:s beslut om att glänta på gränserna – svängt från “andras ansvar” till att prata om att ge mänskor som flyr hit från Ukraina en frizon. I rimlighetens och frihetens namn borde också mänskor från Afghanistan och andra livsfarliga platser och omständigheter få samma bemötande. Att Ukraina tillhör Europa är inte ett tillräckligt skäl att göra skillnad på mänska och mänska. Det är ju liknande vad Putin gör, och använder absurda lögner för att motivera misshandeln av ett folk.
(Kvinnan) V. gråter när hon pratar om sina kamrater i Ukraina. Vi – som inte är mitt i ett krig – känner sorg och ilska, maktlöshet, men som folket som kämpar mot våldet både i Ukraina och Ryssland behöver vi agera i kontakt med varandra, i organisering och solidaritet, och i nödvändig olydnad.
—Anna Sanvaresa, signerad artikel i Arbetaren.