Den moderna industristaten på väg in i det postindustriella samhället är inte ett kapitalistiskt ekonomiskt system i den ursprungliga bemärkelsen. Det koncentrerade ägandet och de personliga kontakterna mellan ägarfamiljerna har ersatt konkurrens med samarbete – därmed bekräftande den (US-) amerikanska kapitalisten J P Morgans ord: “Ingen lag kan tvinga en man att konkurrera med sig själv” – och den moderna försäljningsstrategin har eliminerat konsumenternas inflytande.
Handen är fortfarande osynlig, men det är inte längre frågan om en tvingande naturlag utan om en mekanisk protes styrd av det kapitalägande fåtalet.
Det är självfallet ingen tillfällighet att den kapitalistiska ideologin lever kvar trots att dess verklighetsunderlag eliminerats. Föreställningen om konkurrensen, samhällsnyttan, individernas frihet och konsumenternas makt måste vidmakthållas. Det finns inget ideologiskt försvar för det lilla fåtalets dominerande makt över kapital, forskningsresurser och tekniskt kunnande.
Det finns ingen hållbar argumentering som kan rättfärdiga att en liten grupp personer via denna makt, utanför all demokratisk kontroll, styr samhällsutvecklingen och bestämmer de framtida möjligheterna. Skenbilden måste bevaras – endaste den kan försvaras. Och i reklamindustrin finns en mäktig propagandaapparat.
-Lars Anell i boken Det andra samhället. Studier i kapitalistisk mytologi och socialistisk nödvändighet, Pan/Norstedts, 1969