Samhället räcker inte längre till. Regeringen har, oavsett färg, de sista tjugo åren varit kortsiktig och dum. Även om den senaste lokalrevyn hittills har slagit nya rekord…
En annan sak som blev en sanning blev under Reinfeldts regeringstid är att vi är kunder i samhället och att man som kund har mer rättigheter än som medborgare. Problemet är bara att när man är kund kan ett företag bara skicka oss vidare om man inte kan lösa den uppgift vi gett dem, medan man som medborgare kan ställa helt andra krav på samhället om ansvaret ligger hos staten.
Plötsligt har vi hamnat i ett land där företag ska lösa samhällets utmaningar. Men så bygger man inte en välfärdsstat. I en sådan tillvaro kommer aldrig människan i första rummet utan lönsamhet och tillväxt.
Och helt ärligt, vad gör folk förbannade i vardagen? Vad sägs om slukhål stora som granatkratrar i vägnätet? Tåg som i bästa fall avgår för sent och att ett tåg skulle komma i tid är bara något vi får höra berättas av mormor som en vacker saga.
Personal inom vården som säger upp sig för att det helt enkelt inte går längre, sjukvård där man skjuter runt patienter mellan olika korridorer som vore de curlingstenar som stöter in i varandra – eller moster Märta som tvingas ta hand om den utbrända hemtjänstpersonalen när det i själva verket är de som ska hjälpa henne att duscha.
Och låt oss inte ens börja prata om skolan! I stället frågar vi oss vilken den gemensamma nämnaren är? Jo, i slutändan mynnar allt detta ut i aktieutdelningar som grävs ner i skatteparadis av kostymklädda pirater.
Samhället gömmer sig bakom upphandlingar och slussar därmed över ansvaret till företagen så att när verksamheten inte fungerar kan vi bara göra en ny upphandling och säga att ”man gjort sitt”. Och här blir det problematiskt när vi sänkt skatterna och därmed tagit bort möjligheten för politikerna att faktiskt göra något. För de har ju inga pengar att fixa välfärden med.
Det enda vi fortfarande tycks kunna lita på är att när vi går in på Systembolaget kan vi få tag på den flaska vin vi vill ha och det är väl alltid en tröst. Vissa saker kanske staten helt enkelt ska ha monopol på, typ när det gäller vårt eget bästa.
-Erika Bergkvist och Eric Henriksson, verksamhetsledare ABF Värmland, debattartikel i Värmlands Folkblad.
https://www.vf.se/2024/03/27/det-enda-man-kan-lita-pa-ar-systemet-57803/