I förhandspratet har Märta Stenevi pekats ut som mer vänster och Helldén som mer höger. Båda förnekar en sådan splittring. Men visst stämmer den. Den är till och med väldigt uppenbar. Under tiden i Stockholmspolitiken var tongångarna hårda mellan Daniel Helldén och det vänstersamarbete som MP Stockholm lämnade 2018.
Efter valet 2018 blev Sverigedemokraterna nämligen vågmästare mellan alliansblocket i Stockholm och det rödgröna samarbete där Miljöpartiet tidigare hade ingått. MP gick då över till alliansen och neutraliserade därmed både de rödgröna partierna och SD från allt inflytande.
De utslängda Socialdemokraterna och Vänstern ansåg därefter att Helldén tillsammans med Allianspartierna drev en tydlig högerpolitik. Enligt Miljöpartiet prioriterade man klimat- och miljöfrågor. Men går det att driva en verksam miljöpolitik och samtidigt strunta i fördelningspolitiken? Nej, naturligtvis inte.
Och det är här som den egentliga schismen mellan Daniel Helldén och hans tidigare samarbetsblock fanns. Det är en infekterad fråga som finns kvar inför språkrörsvalet. För vilken politik drev MP tillsammans med de gamla allianspartierna i Stockholms blågröna koalition?
Mandatperioden inleddes med att Miljöpartiet redan 2019, det första budgetåret med den blågröna alliansen, godkände en skattesänkning med 16 öre. Skattesänkningen bekostades med nedskärningar som slog brett, bland annat fick Stockholms kultur spara gigantiska summor och den kommunala Kulturskolan fick skrota en stor del av sin teaterverksamhet i Stockholms förorter.
Miljöpartiet godkände också en ny våg av utförsäljningar av stadens hyreslägenheter. De ombildades till bostadsrätter på den privata bostadsmarknaden och riktade sig mot de ytterområdena som i framtiden pekats ut som attraktiva områden med blivande ”innerstadskänsla”.
Hyresgäster med arbetarlöner fick ge sig längre ut i förorterna för att hitta en lägenhet de hade råd med. De som övertog lägenheterna gjorde tvärtom en förmögenhet på att Miljöpartiet godkände att sälja ut skattebetalarnas bostäder till ett fåtal investerare.
Även bostadsbyggandet störtdök med nära 40 procent under de blågrönas tid vid makten jämfört med den rödgrönrosa koalitionens styre de fyra åren dessförinnan. Redan det första året efter Miljöpartiets och den borgerliga alliansens maktövertagande sjönk markanvisningarna för nya lägenheter med nästan hälften.
Dessa förändringar påverkade naturligtvis miljöarbetet negativt. Det är därför omöjligt att särskilja miljö- och klimatarbete och tro att fördelningsfrågor runt makt och tillgångar inte har någon påverkan…
Professor John Hasslers nya klimatrapport till regeringen pekar på problemet med nödvändiga investeringar som ger ekonomisk vinst först om 20 – 50 år. Det är den brutala verkligheten. Det går inte att driva klimatpolitik i en bubbla och strunta i fördelning och makt.
Martin Klepke, ledare i Arbetet