I oktober 2001 anfölls Afghanistan av bombflyg från USA och Storbritannien. Det var första ledet i det av president George W. Bush proklamerade “kriget mot terrorismen”. Nästa steg togs i mars 2003, då Irak invaderades under förevändningen att Saddam Hussein hade massförintelsevapen. Men som alla vet lyste sådana vapen med sin frånvaro.
“Kriget mot terrorismen” pågår än i dag och har flera tillsynes paradoxala inkörsportar. En av dessa är att de fyra presidenterna Jimmy Carter, Ronald Reagan, George Bush och Barack Obama samtliga har beväpnat, finansierat, odlat fram, subventionerat och/eller utbildat islamistiska terrorister i ansenliga skaror…
Genom Bushs och Blairs folkrättsstridiga angrepp på Irak föddes så Islamiska Staten, IS, en av de vidrigaste terrororganisationer som någonsin existerat…
Den som på djupet vill förstå “kriget mot terrorismen” kan som sagt välja helt andra utkikspunkter än Vita huset i Washington och exempelvis rikta blicken mot de absoluta monarkierna vid Persiska viken – Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar och Saudiarabien. Denna kvartett är motorerna bakom och finansiärer av den islamistiska terrorismen i världen med Qatar och Saudiarabien som de mest aktiva…
Men saudierna har inte placerat alla ägg i samma korg, vilket de gjort klokt i. När en olje-intressent av mindre format – Texas-cowboyen George W. Bush – var på väg mot konkurs i mitten av 1980-talet, så köpte man upp konkursboet för en summa, långt större än dess egentliga värde. George Walker hade nämligen en mäktig far och dessutom politiska ambitioner för sin egen del. Fram till 2008 investerade Saudiarabien 1,5 miljarder dollar i företag direkt ägda av eller med nära anknytning till familjen Bush.
Till saken hör också att Afghanistans talibaner är en skapelse av den reaktionära oljemonarkin, om än med Pakistan som mellanhand. Man kan säga att USA och Huset Saud har levt i symbios med varann alltsedan 1932, då Saudiarabien utropades som stat, men att förhållandet aldrig varit så intimt som när Bush den yngre regerade.
—Mats Parner, inlägg på Clartébloggen.