När många gängledare nu faktiskt gripits vittnar polisen om hur nya rekryteras snabbt till de kriminella nätverken. Gängen blir allt yngre. Därför måste de förebyggande arbetet tas på allvar och intensifieras. Många av de som skjuter är ju barn själva. De har inte fötts till onda personer, med mål att skada andra. Däremot har de ofta vuxit upp i en tillvaro där samhället lämnat fältet. Något annat har trätt in.
Visst kan vi bygga fängelser och fylla dem i all evinnerlighet, men inte behöver det leda till att färre barn drabbas av eller fångas i kriminalitet. Istället kan en så ensidig politik innebära motsatsen. Självklart måste målet vara att brott inte ska begås, snarare än att bura in så många som möjligt.
Tyvärr är det svårt att föra en civiliserad diskussion om de här frågorna. Så snart någon nämner att hårdare straff och ökade polisiära befogenheter inte ensamt (eller alls?) löser problemen i grunden – ja, då står där en hånflinande moderat med batong i näven.
Högern vill gärna slå hårt mot klassamhällets symtom, men har inga som helst problem med att fördjupa klyftorna när de har makten. Kriminalitet frodas där människor är fattiga, otrygga och inte upplever sig ha några alternativ för framtiden. Där arbetslöshet, bostadsbrist och borttagen samhällsservice tillsammans skapar en geggamoja av hopplöshet. Människorna som drabbas av det här lider dubbelt. Först av ett samhälle som svikit, sedan av att leva mitt i rädslan som de kriminella river upp…
Det ska inte daltas med brottslingar. Men inte med moderater heller. Någonstans måste vi dra en gräns för hur länge man kan ignorera revorna den egna politiken bidragit till att skapa. För vad gör moderater och andra högerpartier där och när de får bestämma? Jo, de ombildar allmännyttiga bostäder till dyra bostadsrätter. De privatiserar kommunal verksamhet vilket leder till sämre samhällsservice i fattigare områden. De värnar ett skolsystem som väl är det mest segregerande sedan enhetsskolan infördes. De sänker skatten för de som redan har, på bekostnad av de som inget har.
Högern bryr sig om fattiga barn när de skjuts på. Men inte när de termin för termin får sin framtidstro grusad.
—Sofie Eriksson, ledare i Västerbottens Folkblad.