Efter Dag Hammarskjölds död 1961 hittades i hans bostad i New York ett manuskript med titeln ”Vägmärken”.
Där fanns också ett brev till en svensk kabinettssekreterare: ”Kanske du minns att jag en gång berättade för dig att jag trots allt förde en sorts dagbok som jag ville att du en gång skulle ta hand om. Här är den…”
Och boken gavs ut och blev snabbt något av en klassiker. Jag har en gammal upplaga av Vägmärken som jag läser lite i då och då och på försättsbladet i mitt exemplar står det ”sjuttiofjärde – åttioåttonde tusendet”.
Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare under det kalla krigets mest intensiva period. När han 1953 valdes till posten hade nog ingen räknat med att få en så febrilt aktiv förhandlare på posten; stormakterna hoppades nog snarare på en blek byråkrat som de kunde strunta i. 1961 omkom han när det FN-plan han färdades i störtade under oklara omständigheter.
I den spelfilm, med Mikael Persbrandt som trovärdig Hammarskjöld, som i höstas gick upp på biograferna, görs ett ställningstagande som torde vara rätt trovärdigt: Bakom den dödliga kraschen låg belgiska gruvintressen i det Katanga som bröt sig loss ur Kongo och även andra koloniala aktörer. Sådana aktörer betraktade Hammarskjöld som ”kommunist” när han kämpade för avkolonisering. I filmen blir planet nedskjutet. Några säkra bevis för den teorin finns dock inte. Såväl USA som Storbritannien vill heller inte öppna sina arkiv…
Dag, blev ett slags gränsvarelse i svensk historia: Han föddes in i det gamla överhets-Sverige, men utbildade sig till ekonom och skulle komma att samarbeta med Ernst Wigforss och arbeta i olika s-regeringar, men blev aldrig medlem i det socialdemokratiska partiet. Det kan faktiskt ha varit Hammarskjöld som myntade termen ”planekonomi”! På många sätt var han en del av det progressiva keynesianska nittonhundratalet då välfärdsstater började byggas, trots att ett djupt konservativt drag går genom hans existens.
Idag framstår han på många sätt som en underbar främling i alla läger: En borgerlig personlighet som samtidigt är progressiv, en förhandlare i världspolitikens mitt som ändå bevarar ett hemligt rum inom sig själv.
Ur Vägmärken strömmar tystnad och reflexion – och det kanske är det som gör att anteckningarna fängslar så starkt. Dessa anteckningar är skrivna i stormens öga, ibland kanske på hans kontor i FN-skrapan, eller på en resa. På ett ställe säger han det allra väsentligaste: ”Så skall världen varje morgon skapas på nytt, förlåten – i dig, av dig.”
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten
Läs mer https://www.dalademokraten.se/2024-04-06/dag-hammarskjold-var-en-gransvarelse/