Jag har sett människorna i de svarta gettona och lyssnat på allt större löften om jämlikhet och rättvisa, medan de fortfarande sitter kvar i samma förfallna skolor och gömmer sig i samma förfallna rum – utan värme – där de söker skydda sig mot kylan och från råttorna.
Om vi tror att vi, som amerikaner, är förenade av en gemensam oro för varandra, så har vi en brådskande nationell uppgift vi måste prioritera. Vi måste göra slut på denna skamfläck för Amerika (USA).
Och detta är en av de stora uppgifterna för oss i år, såväl som individer som medborgare. Men även om vi arbetar för att radera ut den materiell fattigdom finns det en större uppgift, det är att konfrontera fattigdomen med vårt eget sätt att känna oss tillfredsställda – allt för länge och i allt för hög grad har vi ersatte gemenskapsvärden med att enbart sträva efter att skaffa oss materiella ting.
Vår bruttonationalprodukt är nu över 800 miljarder dollar per år. Men kan vi bedöma Amerikas Förenta staters välstånd med BNP-måttet? Till bruttonationalprodukten räknas ju även luftföroreningar och reklam för cigaretter och kostnaden för ambulanser eller för jobbet att plocka upp sopor som kastas längs våra landsvägar.
Dit räknar kostnader för säkerhetslås till våra ytterdörrar och fängelserna för de människor som gör inbrott i våra hus. Dit räknar även ödeläggelsen av våra redwoodskogar och förlusten av de underverk som vår natur utgör. Dit räknas napalm och kärnvapen samt polisens bepansrade fordon för att bekämpa upploppen i våra städer.
Dit räknas Whitmansgevär och Specks-knivar och tv-program som förhärligar våld för att sälja leksaker till våra barn. Ändå räcker inte bruttonationalprodukten till för att ge alla våra barn god hälsovård, en utbildning med bra kvalité eller glädje i deras lekar.
I bruttonationalprodukten räknas inte vår poesis skönhet eller styrkan i våra äktenskap, intelligensen i vår offentliga debatt eller integriteten hos våra offentliga tjänstemän. Den mäter varken vår intelligens eller vårt mod, varken vår visdom eller våra kunskaper, varken vår medkänsla eller vår hängivenhet för vårt land, det mäter allt kort sagt, utom det som gör livet värt att leva. Och det kan berätta allt om Amerika. utom varför vi är stolta över att vi är amerikaner.
-Robert Kennedys tal vid Kansas Universitet, 18 mars 1968 (RK mördades 80 dagar senare, 6 juni 1968).