Debattörer som förespråkar bioenergi inser inte att det arealmässigt är ett väldigt ineffektivt sätt att producera bränsle. Ytan som behövs för att producera biobränsle till en bensinbil är cirka 5000 kvadratmeter för en årlig körsträcka på 2000 mil.
Om man istället kör elbil och producerar el med solceller räcker det med 10 kvadratmeter för samma körsträcka. Att ersätta bioenergi med el från solceller sparar alltså enorma mängder yta som kan användas till annan odling och ännu mer skog som kan ta upp koldioxid.
Bara cirka 14 procent av avverkad biomassa i Sverige blir till långlivade skogsprodukter. Koldioxiden från de andra, kortlivade produkterna, som hyggesrester och papper etcetera avges snabbt till atmosfären.
Om träden istället fick stå kvar skulle nuvarande koldioxidsänkan ökas från 43 till cirka 125 miljoner ton, en skillnad på 82 miljoner ton koldioxid per år. Dessutom tillkommer ytterligare kring tio miljoner ton CO2-utsläpp, på grund av ökad nedbrytning av biologiskt material på och under markytan på hyggen under lång tid innan den nya skogen får fart på koldioxidupptaget.
Biobränsleförespråkarna inser inte eller låtsas inte inse att tidsfaktorn är helt avgörande om vi ska klara oss undan ett skenande, självgående klimatinferno. För att hantera klimatkrisen och ha en viss chans klara Parisavtalets mål måste vi åtminstone halvera CO2-utsläppen inom tio år.
Avverkad skog tar inte upp mängden utsläpp som hygget och de kortlivade produkterna orsakat förrän efter 60 – 120 år. Att bränna bioenergi innebär att utsläppen ökar här och nu trots att det är just nu som det gäller att minska dem. Att lyckas med utsläppsminskningar på lång sikt är det samma som att misslyckas helt och hållet som klimatforskarna brukar säga.
—Jens Rundberg, insändare i Västerbottens Folkblad.