Klimatförändringen har lett till att isen i Arktis smälter i allt snabbare takt…
Det har lett till att många länder i regionen ser möjligheter att utvinna olja och mineraler som tidigare inte varit åtkomliga. Nya fiskevatten och transportvägar hägrar.
Utsläpp från fossila bränslen har lett till denna situation och nu tycks det inte finnas några moraliska betänkligheter att använda Arktis råvarutillgångar för att än mer förändra klimatet i konflikt med Parisavtalet. Detta kan leda till väpnad konflikt i området. Redan idag finns militära aktiviteter i området.
På Sydpolen är förhållandet annorlunda. Redan 1961 trädde Antarktisfördraget ikraft. Undertecknarna var sju stater med territoriella anspråk. 1991 förlängdes avtalet till 2041. Sverige anslöt sig till fördraget 1984. Det var ett avrustningsavtal där både USA och Sovjetunionen var inblandade. Det ledde till att Antarktis blev en kärnvapenfri zon.
Antarktis ska endast användas för fredliga ändamål och ett moratorium råder för alla aktiviteter som rör mineralresurser – undantaget vetenskaplig forskning.
Den 7 maj träffades det Arktiska rådet i Rovaniemi med medlemsländernas utrikesministrar. Det består av representanter från USA, Kanada, Grönland, Island, Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Rådets uppgift är att skydda den arktiska miljön, verka för hållbar utveckling och förbättring av de arktiska invånarnas ekonomiska, sociala och kulturella välstånd.
Klimathotet är större än någonsin – nu gäller det att sätta stopp för utnyttjandet av Arktis råvarutillgångar och militariseringen av regionen. Antarktistraktatet borde vara förebild för dess motpol Arktis. Sverige och de andra nordiska länderna måste vara pådrivande i denna högst angelägna fråga. Det brinner i knutarna.
-Kvinnor för fred, insändare i Västerbottens Folkblad