Min mamma var en ensamstående invandrarkvinna som på alla sätt och vis var tvungen att iscensätta en fläckfrihet. Ingen skulle kunna komma och säga att hon var en dålig mamma! Så till och med mattfransarna låg prydligt på rad, redo att avvärja eventuella anklagelser.
De som städar, plockar och rengör världen är oftast kvinnor. Inte sällan nyanlända. Det är en tydlig klasskillnad, ett snitt som går genom samhället, som definieras av vem som beställer städ och vem som städar…
Migranter är överrepresenterade i gigekonomin och tjänar en klass som har råd att beställa deras tjänster, men som i värsta fall aktivt driver en politik som motarbetar människorna som städar deras toalett, kör deras Uber, tillreder deras sushi och bygger deras altan.
Kvinnorna som städar hemmen, filar och målar andras naglar eller masserar deras ryggar, är en förutsättning för borgerliga kvinnor att iscensätta en ”naturlig” femininitet och ägna sig åt self care. Men hur blev det så?
Det råder ett märkligt missförstånd om att det skulle vara socialdemokratin som ligger bakom de senaste årtiondenas ”generösa” migrationspolitik. Men det är ingen slump att det var just Fredrik Reinfeldt som bad det svenska folket att ”öppna era hjärtan” sommaren 2014.
Faktum är att idéer om arbetskraftsinvandring, inspirerade av frihandel och globalisering, framförallt drevs fram av Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro under det tidiga 2000-talet. Rapporterna ”Invandring för tillväxt och nya jobb” och ”Öppna den svenska arbetsmarknaden” blev upptakten till en parlamentarisk utredning som beställdes av de borgerliga partierna…
Det skedde en enorm tillströmning till sektorer som bygg, jordbruk, hotell, restaurang – och städ. I praktiken innebar det stor rättsosäkerhet och risk för exploatering, exempelvis genom lönedumpning och tillfälliga kontrakt. Arbetstagaren kunde förlora rätten att stanna, samtidigt som det blev väldigt förmånligt att beställa hushållsnära tjänster genom skatteavdragen RUT och ROT.
-Burcu Sahin, kulturartikel i Aftonbladet
Läs mer https://www.aftonbladet.se/kultur/a/mPJQel/jag-blev-inte-stadare-bara-en-civil-stadgalning