Det är påskafton i Neapel, men bara i kyrkorna råder tystnad och stillhet i väntan på firandet av Jesus uppståndelse. I övrigt är det inget som vittnar om någon vidare religiös återhållsamhet. Snarare tycks helgledigheten bidra till större uppsluppenhet än vanligt och med Maradona som det eviga all-year-round-helgonet – alltid värd en extra skål och ännu en selfie.
Den argentinske fotbollslegendaren kom som en frälsare till Neapel på åttiotalet och lyfte klubben Napoli från botten till himmelska höjder. Han dog för sex år sedan och finns nu förevigad både på enorma fasadmålningar och som gloriaförsedd souvenir, stående tätt intill Jesus som om de vore två stolta lagkamrater…
(I) Neapel, där alltför många kämpar mot fattigdom, arbetslöshet och social utsatthet, fortsätter Maradona att påminna om att det gudomliga lika gärna kan uppenbara sig i närkampen framför ett fotbollsmål som bland lärljungar i det heliga landet. Även om han bara hann spela här under sju år och gjorde sitt sista mål för Napoli 1991…
(D)et extatiska förgudligandet (känns) bara alltmer främmande ju mer jag ser av det. Inte minst i Neapels trånga spanska kvarter där ett vanligt gathörn förvandlats till en officiell helgedom för Maradona-kulten och dit tillbedjare från hela världen gör skrålande pilgrimsresor med öl och selfiestavar.
-Gabriella Ahlström, i krönika i Dagens Arena
Läs mer https://www.dagensarena.se/opinion/ar-maradona-och-jesus-tva-lagkamrater/