Vår välfärd hade aldrig fungerat utan människorna som arbetar i den. Vi ska vara stolta över dem.
Tyvärr ser vi över hela Sverige hur underfinansierad den är. Det är inte rimligt att personalen ska bära välfärden på sina axlar genom att ständigt vara underbemannade, stressade och få betala sina egna löneökningar med större arbetsbelastning.
Vi kommer bara att klara välfärden om de allra rikaste börjar bidra mer. Förskoleupprpret, Lärarmarschen och Kommunals upprop för äldreomsorgen samlar många som vill att välfärden ska få de resurser den behöver…
Det är tydligt att 73-punktsgänget, med centern i spetsen, fortsatt på den linjen från Reinfeldt-åren med sänkta skatter före satsningar på välfärden. Redan nästa år väntas värnskatten tas bort. Det innebär att alla som tjänar cirka 59 000 kronor eller mer får en rejäl skattesänkning.
Runt sex miljarder kostar det att ta bort skatten. Men de pengarna motsvarar årslönerna för 12 000 lärare eller 15 000 undersköterskor.
Borttagandet av värnskatten innebär också att skattesänkningarna för de allra rikaste blir större än vad hela kommunsektorn får i ökning av generella statsbidrag. Det är alltså viktigare att prioritera de mest välbeställda än att förbättra äldreomsorg, vård och skola.
I nuläget väntas det saknas hela 20 miljarder till välfärden när 73-punktsgänget är färdiga med sina reformer. Hur Annie Lööf får den här ekvationen att gå ihop är svårt att se…
Kraven på “effektiviseringar” rullas nu ut i kommun efter kommun. I praktiken handlar det om neddragningar, att färre ska göra samma arbete som tidigare. Det drabbar direkt de som arbetar i skola, förskola och äldreomsorg. Det är därför de slår larm och protesterar…
Vi är alla beroende av den gemensamt finansierade välfärden. Vi skulle behöva öka stödet till kommunerna för att klara den välfärd vi har i dag. Men i stället drivs det igenom stora ofinansierade skattesänkningar och nya avdrag för de som tjänar mest.
-Jonas Sjöstedt, debattartikel i Aftonbladet