Några månader in på Natomedlemskapet kan man undra vad som komma skall när verkligheten tränger sig på och kraven från Bryssel skärps ekonomiskt och politiskt. Regeringssidans eget spinn har mest handlat om vilka enastående militära förmågor Sverige besitter och kan bidra med, mindre om vilka svårigheter Natoanslutningen kan föra med sig…
Enligt utrikesdeklarationen i mars ska Sverige bidra till ”samtliga Natos kärnuppgifter: avskräckning, kollektivt försvar, krishantering och säkerhetssamarbeten.”
På regeringens hemsida talas det i närmast lyriska ordalag om att Sverige ska bli ”ett uppmarsch- och basområde för allierade mark-, sjö- och flygstridskrafter” med ”försörjnings- och transiteringsområden för allierade styrkor” på väg mot Finland och Baltikum.
Visst, det är avsett som propaganda, men man kan ändå undra vilken täckning det finns för allt detta och hur det ska betalas. I Bryssel har Natochefen Jens Stoltenberg ögonen på Sverige och kräver att regeringen ska ”investera mer i militär- och civil infrastruktur för att nå upp till Natos krav på transporter i väst-östlig riktning.” Underhållsskulden uppgår till ungefär 125 miljarder kronor och ligger vid sidan av försvarsbudgeten.
Natoledningen har även synpunkter på att svensk sjukvård inte är anpassad för att klara krigets påfrestningar med skadade och traumatiserade patienter, en följd av att politikerna i årtionden struntat i allt vad civil beredskap heter. När medlemskapet är en realitet går det inte att skjuta den samlade försvarsnotan framför sig längre. Frågorna måste hanteras i ett sammanhang under höstens budgetprocess och vid försvarsbeslutet i december.
Försvarsberedningen har på ett drygt år producerat fyra rapporter på totalt 800 sidor om totalförsvarets framtida inriktning. Samtliga partier har ställt sig bakom höjda anslag med 67,8 miljarder till det militära och civila försvaret till 2030, utan att komma överens om hur det ska finansieras…
Om försvaret ska förstärkas i enlighet med beredningens önskelista krävs det nedskärningar på andra områden. Summor i den storleksordningen går inte att trolla fram.
(Det) råder politisk, militär, ekonomisk och medial konsensus om att Sverige ska vara ett framstående Natoland. Än så länge märks inga sprickor i fasaden.
Ulf Kristersson och Magdalena Andersson tävlar om att axla ansvar för Sveriges säkerhet. Försvaret är i en expansionsfas även om det går långsamt. Industrin gnuggar händerna när orderingången skjuter i höjden. Mediekåren har anammat det politiska spinnet och rapporterar gärna om amerikanska bombplan, korvetter i Östersjön och soldater i Arktismiljö utan att ställa alltför många frågor.
-Jonas Gummesson, kulturdebattartikel i Dagens Nyheter