Det svenska socialförsäkringssystemet har idag varit på reträtt i 30 år. Tillbakadragandet påbörjades den 1 mars 1991 efter mer än 35 år av en nästintill obruten expansion. En guldålder som kröntes av allmän sjukförsäkring, ATP-reformen och föräldraförsäkring. Nu väntade istället bistra tider. Statsfinanserna befann sig i fritt fall och efterkrigstidens djupaste ekonomiska kris var i sin linda.
Finansdepartementets krisplan toppades av nedskärningar i socialförsäkringssystemet. Genom villkorsförsämringar skulle kostnader kapas och därmed kunde överskottet från arbetsgivaravgifterna, som ska finansiera socialförsäkringarna, pumpas över för att betala en snabbt stigande statsskuld.
Första åtgärden var att drastiskt sänka sjukpenningen från 90 till 65 procent av lönen under de första tre sjukdagarna. Inom kort skulle mer sjösättas. Ett särskilt statsråd inrättades för uppdraget, socialförsäkringsminister. Dittills hade socialministern basat för hela socialdepartementet. Nu krävdes en nedrustningsminister, för att inte solka forna glansdagars gärningar. Försämringarna blev många och kännbara under följande år…
Detta trixandet fulländades av 2006 års alliansregering när de plockade hem finansieringen av jobbskatteavdrag, RUT och ROT genom sänkta ersättningar och skärpta villkor i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. De efterföljande socialdemokratiska regeringarna har huvudsakligen förvaltat arvet från alliansregeringen bortsett från slopandet av den så kallade stupstocken och en mindre takhöjning i sjukförsäkringen samt en höjd dagersättning i a-kassan. Socialförsäkringarna utgör idag 4,5 procent av bruttonationalprodukten, vilket är en halvering jämfört med i slutet av 1980-talet.
När viruset förhoppningsvis har svept förbi vid årets slut kommer den troligen ha lämnat kvar en statsskuld som har ökat med 240 miljarder kronor jämfört med 2019. Reformutrymmet blir därför snävt för både sittande och kommande regering. Återstår att se vilken roll som socialförsäkringsministern tilldelas. Fortsätta som nedrustningsminister eller att utveckla arvet från socialministrarna Möller, Asplund och Andersson som ständigt utvecklade tryggheten och välfärden i Sverige?
—Håkan Svärdman, krönika i Dagens Arena.