av Han Kang
1980 genomförde militärdiktaturen i Sydkorea en massaker i staden Kwangju. Hundratals studenter och arbetare mördades av militären. Långt fler torterades och märktes för livet. Likt ett inbördeskrig etsar sig sådana trauman fast i ytterligare några generationers medvetande, minnen, skräck och smärta. Författaren Han Kang var vid den tidpunkten 9 år gammalt och hade helt nyligt flyttat från staden. 35 år senare skriver hon en mycket stark och gripande roman med dessa händelser som utgångspunkt.
Han Kang är ursprungligen poet men har på senare tid skrivit några uppmärksammade romaner. Levande och döda är den första som översatts till svenska och i vår kommer romanen Vegetarianen för vilken hon tilldelades Man Booker International Prize. Den poetiska bakgrunden gör sig tydligt påmind i Levande och döda. Hon rör sig bekvämt mellan hårdför realism med detaljerat bildligt uttryck och situationer som glider över i icke-reella tillstånd.
Levande och döda är en roman om skräck och smärta, om tortyr och övergrepp och inte minst om statligt övervåld mot människor som i chanslösa och dömda att gå under. Men i glipan mellan upproret och nederlaget händer något som är värt att uppmärksamma. Gemenskap, solidaritet, vardaglig heroism, osjälviska handlingar, civilkurage – ja sådant som varje samhälle behöver för att upprätthålla en värdighet, även när makten så påfallande trampar på denna.
Han Kang låter en 15-årig pojke inleda berättelsen. Hans oskyldiga ögon och oerfarna medvetande konfronteras med de första liken under upproret. De ligger uppradade på golvet i en idrottshall, blodiga och lemlästade. Han hjälper några studenter som tilldelats uppgiften att ta hand om de döda och blir också kvar när militären sätter in sin stora upprensningsaktion. Dong-Ho blir en av dem som lider en meningslös död.
Romanen utvecklas därefter till en form kollektivroman. Under de dramatiska dygnen kommer ett antal personer i kontakt med varandra utan att de är medvetna om det. Han Kang väver ihop detta både i tid och rum. En del av rösterna framträder vid senare tidpunkter med sina minnen och erfarenheter. Någon annan är ett du i berättelsen. Ytterligare någon annan talar från det döda. Författaren själv skriver in sig i epilogen med en personlig och politisk text.
Levande och döda blir således en blandning av eufoni och kakofoni. Språklig välljudande med innehållsmässig disharmoni. Perspektivet är konsekvent underifrån. Helt vanliga och fredliga människor, mestadels unga studenter och arbetare, hamnar ofrivilligt i ett historiskt skede. Brutaliteten i övergreppen skapar ett nationellt trauma. Men också för att det handlar om unga och engagerade människor. Man kan tänka sig ett statligt sanktionerat Utøya. Under militärdiktaturens tid har det följaktligen varit förbjudet att ta upp frågan.
Som en ödets ironi är den nuvarande och korruptionstyngda presidenten Park dotter till militärdiktatorn Park Chung-hee mördades 1979 i en inter kupp och som indirekt var en orsak till Kwangjumassakern. Han Kang har skrivit en roman med social och politisk tyngd. Förlaget framställer henne i samma tradition som Svetlana Aleksijevitj. Det är ingen pamflett eller stridslysten text. Grundtonen är sorglig. Det är definitivt en av de starkaste romaner jag läst på flera år och som vida överträffat förväntningarna.
Jan-Olov Karlsson
