Gomorron, ska Sverige skriva på FN-konventionen om förbud mot kärnvapen?
Ska Sverige underteckna FN-konventionen om förbud mot kärnvapen? Beslutet skall hanteras av den nya regeringen eftersom den gamla – ännu sittande – gömde frågan i en utredning för att slippa inre konvulsioner inför valet. Såväl socialdemokratin som regeringen var splittrad. Utredningen skall presenteras i oktober.
Jag förvånas över att partiet med rötter i fredsrörelsen inte säger något, trots att medierna suktar efter politiska ställningstagande när allt nu handlar om regeringsspel. Vad borde man säga? “Vi ställer ett antal krav på en regeringsbildare för att ge vårt stöd, ett sådant krav är att skriva på FN-konventionen om förbud av kärnvapen”. Så hade partiet i vart fall sagt när jag var språkrör.
Formellt skall den tillsatta utredningen, som skall presenteras inom kort, utreda om påskrift av konventionen kan hota andra nedrustningsavtal. Den finska riksdagen har redan slagit fast att konventionen “inte utgör ett hot mot icke-spridningsfördraget eller de det fullständiga provstoppsavtalet eller mot de internationella förpliktelser som följer med dem. Snarare stöder och kompletterar konventionen de andra avtalen och förpliktelserna.”
Så det är inte detta det egentligen handlar om. Det handlar om rädslan för att stöta sig med USA i en tid när hela konceptet går ut på att steg för steg vävas ihop med Nato.
När ICAN, den internationella koalitionen mot kärnvapen, mottog Nobels fredspris för sitt arbete med att driva fram konventionen fälldes många tårar av rörelse. Inte minst när 85-åriga Setsuko Thurlow – överlevande efter USA:s bomber i Hiroshima – berättade om sin kamp mot detta helvetiska vapen för massmord.
Att Sverige skulle kunna bli ett av de länder som vägrar att skriva på ett förbud kändes då minst sagt främmande. Men det är där vi tycks stå idag.
Att skriva på konventionen mot kärnvapen påstås, som del av en allt mer vulgär debatt, vara detsamma som att gå Putins ärenden. Vilket bland annat Dagens Nyheter framfört som sin åsikt. En märklig åsikt eftersom Putin, lika lite som Trump, tänker skriva på. Men som ett sätt att tysta opinion kan det säkert fungera. Guilt by association är ju en populärt argumentationsteknik när mer ärbara argumenten saknas.
Texterna tidigare (10/10 0ch 11/10) publicerade på Birger Schlaugs blogg
