För många år sedan, under 1980-talet, satt jag som nämndeman i tingsrätten här i Eskilstuna. Det var under två mandatperioder på den tiden mandatperioderna var tre år. Sammanlagt 6 år uppfyllde jag en del av min samhälleliga “värnplikt” genom att som lekmannadomare sätta mig till doms över tjyvar, hälare, fartsyndare, slagskämpar och andra som hamnat på lagens “skuggsida”.
Om jag minns rätt var ersättningen för en dag i tingsrätten på den tiden 300 kronor. För den nämndeman som var pensionär var det 300 kronor (minus skatt) “rätt ner i plånboken”.
Jag och många med mig som förvärvsarbetade fick ta ledigt från jobbet för att “sitta ting”. Då kunde dessa 300 kronor fyllas på så att man fick ersättning som motsvarade löneavdraget. Alltså ersättningen var exakt samma som den förlorade arbetsinkomsten.
Det var till och med så noga att man skulle uppvisa intyg från arbetsgivaren (Eskilstuna kommun i mitt fall) som visade hur stort löneavdraget var.
Summan av kardemumman – man tjänade inte ett enda öre på att sitta som nämndeman. Man fick ersättning för löneavdraget, vilket knappast kan ses som oskäligt.
När jag ett antal år senare läste en krönika av Aftonbladets Lena Mellin, där hon skriver att “reträttplats som nämndeman är en lönande syssla för avdankade politiker som måste hitta ny försörjning”, blev jag förbannad. Jag tjänade inte ett enda öre som nämndeman. Jag fick bara ersättning för förlorad arbetsinkomst. Att då komma och påstå att man gjorde det för snöd vinnings skull var en ren förolämpning.
Kanske Lena Mellin var helt okunnig om villkoren för att sitta som nämndeman? Men som kolumnist och ställföreträdande ansvarig utgivare för Aftonbladet borde hon vara mer påläst innan hon påstår att det är en lönsam födkrok att vara nämndeman vid en tingsrätt.
Sedan den dagen för många år sedan har jag haft ett “horn i sidan” mot Lena Mellin.
Nu läser jag ännu ett inlägg av Lena Mellin, “Politik med Lena Melin” Det är i Aftonbladet söndag 9 februari. Rubriken är:
“Jonas Sjöstedt borde sadla om till pr-agent”.
Hela inlägget antyder att när Jonas Sjöstedt nu sätter käppar i regeringshjulet när det gäller Arbetsförmedlingen, mer pengar till kommunerna, försämringen av LAS, marknadshyror och så vidare, så är det bara ett PR-trick av Jonas Sjöstedt för att förbättra oddsen till välavlönat jobb efter tiden som partiledare.
Jonas har ju sagt något om att kanske öppna ett café i Hanoi, dit han ska flytta eftersom hans fru och barn bor där och där frun är ambassadör.
“Jag har ett annat förslag”, skriver Lena Mellin. “Det är att Sjöstedt sadlar om till PR-agent. Dels kommer han att tjäna mer pengar än han någonsin gjort, och det kanske kan vara välkommet. Men framför allt har han under de senaste månaderna visat prov på en förvånande fallenhet för uppgiften. Han är helt enkelt skitbra på att göra PR”, skriver Lena Mellin.
Och hon avslutar sin krönika:
“Det går bra för Vänsterpartiet, det är sant. Men de styr inte Sverige och de vinner inga formidabla segrar. Men Jonas Sjöstedt framställer det så. Det mäktar bara ett äkta PR-geni med”.
Man behöver inte gilla Vänsterpartiet och dess politik. Man kan tycka det är lite “irriterande” att Jonas Sjöstedt nu är den populäraste partiledaren enligt opinionsmätningar.
Men att antyda att det handlar om personliga PR-trick är nog något som endast Lena Mellin mäktar med.
“Surt sa räven”
Rolf Waltersson
