Den 30 september såg en av de mest imponerande mobiliseringarna mot den allt kaxigare nazismen på år och dag i vårt land. Mer än 10 000 människor samlades på Heden i centrala Göteborg. En beslutsam och optimistisk stämning rådde. Flera talare poängterade att detta var både en sorgens och glädjens dag. Sorg över att vi ska behöva demonstrera mot ett nazistiskt hot ett mer än ett halvt sekel efter tredje rikets fall. Glädje och stolthet över den massiva uppslutningen. Talarna var från Vänsterpartiet, Kommunistiska Partiet, Socialistiska Partiet, Refugee Welcome, Syndikalistiska ungdomsförbundet, Ung Vänster och Antifascistisk Aktion. Alla tal andades beslutsamhet och mötes med ovationer. Från talarna tillbakavisades tanken på att man kan ignorera nazisterna och som någon sa”gå hem och dricka te.” Nazismen måste mötas och besegras.
Efteråt kunde man i liberala tidningar som GT läsa att ”Heden var Göteborgs bultande hjärta” och att ”nazisternas mål är att avskaffa den liberala demokratin”. Men var var liberalerna? Inte på Heden så långt undertecknads öga nådde. De som stod för jobbet, organiseringen och talen var till största del de krafter som liberalerna ständigt demoniserar som ”odemokratiska vänsterextremister.”
I förra måndagens Aktuellt kritiserade programledaren och liberalen Annie Lööf Jonas Sjöstedt för att ha talat på samma möte som dessa ”vänsterextremister”. Så låt oss konstatera: I den fortsatta kampen mot nazisterna, inga illusioner om liberaler och andra borgerliga krafter.
