Tittar vi bakåt i historien beskrivs ofta krig och fältslag som något hjältemodigt och heroiskt. De stridande förbanden står uppställda på varsin sida om ett fält. Sedan tutade någon i en trumpet, och striden kan börja. Adrenalinstinna soldater med “kraft i arm och mod i barm” rusar in i kampen med spikklubba, svärd, pilbågar och spjut i högsta hugg för att slå skallen av den lede fienden. Det är en hederlig och ärorik strid man mot man.
Ofta ses konungen rida i första ledet, som våra “hjältekonungar” Gustav II Adolf och Karl XII, som båda stupade i fält.
På den tiden var det huvudsakligen soldater som stupade i krigen, även om en del civila strök med av bara farten då förbanden tågade fram, plundrade, härjade och tog sina krigsbyten.
Därefter har vi sett en tydlig förändring. Att det blir allt fler civila som faller offer för krigets fasor.
Under första världskriget var det ungefär 10 miljoner soldater som dog. Och cirka 6 miljoner civila som dog. Dessa siffror är från historikern Dick Harrison. Jag vet att det finns andra och betydligt högre dödstal. Det talas om upp till 22 miljoner stupade.
Men den viktiga förändringen mot tidigare är att andelen stupade civila har ökat i förhållande till andelen stupade soldater. Ungefär 65 procent soldater och 35 procent civila.
Går vi till andra världskriget är det hugget som stucket. Av de olika siffror jag hittar visar det sig att ungefär 50 procent av de som dör är soldater. Och lika stor andel, 50 procent, är civila.
På senare tid har majoriteten av de som dödas i krig varit civila.
Under Irakkriget åren 2004-2009 har man från amerikansk sida hävdat att 60 procent av de dödade varit civila. Men enligt organisationen Iraq Body Count har 80 procent av de cirka 100 000 dödade varit oskyldiga civila offer.
Tittar man på några enstaka “händelser” genom historien måste de två atombomberna över Hiroshima och Nagasaki i april 1945 vara de mest “optimala” beträffande andelen civila offer. Eftersom det inte fanns några militära mål så var 100 procent av de 200 000-250 000 som dödades av de två atombomberna oskyldiga civila offer.
Också bombningarna av Dresden under ett par dagar i februari 1945 är exempel på när kriget slår skoningslöst mot civila. USA:s flygvapen och brittiska Royal Air Force skickade närmare 1 100 bombplan som fällde “den första generationens brandbomber av petrolium” som lade Dresden i grus och aska.
Det är osäkert hur många som dog. Det nämns från 25 000 och upp mot 40 000. Det nämns också siffror på upp mot 300 000 dödsoffer. Osäkerheten beror på att många flyktingar från östra Tyskland hade sökt sig till Dresden. Men man vet mycket lite om hur många dessa flyktingar kan ha varit.
Det finns delade meningar om huruvida det fanns militära mål i Dresden. Många hävdar att bombningarna mot Dresden var ett krigsbrott, lika meningslöst som bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Att de bara var en “uppvisning” för att demonstrera “militära muskler”.
Något för historieforskare att bita i.
För några dagar sedan blev det stora rubriker, med all rätt, när Iran tvingades erkänna att det var de som skjutit ner det Ukrainska passagerarplanet som just startat från flygplatsen i Teheran då 176 människor miste livet.
Från Irans sida hävdar man att det var ett misstag. Man trodde att flygplanet var en missil. Och att han som skulle fatta beslut bara hade några få sekunder på sig om han skulle trycka på knappen eller inte.
I så fall är det inte första gången sånt händer. Sedan andra världskriget har ett antal passagerarflygplan blivit nerskjutna. Avsiktligt, eller av misstag?
- 21 februari 1973 blev ett libyskt passagerarplan på väg från Tripoli till Kairo nerskjutet av två israeliska stridsflygplan. 108 människor dog, 5 klarade sig, då planet störtade i Sinais sanddyner.
- 1 september 1983 blev ett sydkoreanskt passagerarplan på väg från New York till Seoul nerskjutet av två sovjetiska stridsflygplan då det råkade komma in på sovjetiskt luftrum. 269 människor dödades.
- 3 juli 1988 blev ett Iranskt passagerarplan nerskjutet när det var på väg från Bandar Abbas i Iran till Dubai. Det sköts ner av en missil från den amerikanska kryssaren USS Vincennes, som befann sig i persiska viken. Alla 274 passagerare dog. Nedskjutningen var ett misstag och berodde på att man från det amerikanska örlogsfartyget uppfattade passagerarflygplanet som ett stridsflygplan.
I en kommentar nämner Carl Bildt den här händelsen:
“USA erkände misstaget, men det hela fick i alla fall ett lite obehagligt efterspel när den ansvarige officeren ett antal år senare fick medalj”.
Alltså samme Carl Bildt som varit moderatledare, statsminister och utrikesminister.
Det finns ytterligare ett antal exempel på där passagerarflygplan skjutits ner. Förmodligen av misstag. Misstag som begås i upphetsade krigssituationer när adrenalinstinna, upphetsade och förmodligen också skiträdda militärer hellre “skjuter först och frågar sen”.
“Krigshjältar” finns nog bara på film.
Ännu en “sidoeffekt” av det krigiska vansinne. Ett vansinne där allt fler civila får sätta livet till. Och där militärer, framför allt de högre befälen, gömmer sig i bombsäkra bunkrar.
Det är länge sedan kungar och andra härskare stred vid fronten.
Rolf Waltersson
