Den 1 april är det återigen dags för en klädbytardag i Eskilstuna. Under flera år har Eskilstuna
folkhögskola anordnat klädbytardagar, en på våren och en på hösten. Intresset och mängden kläder som byter ägare blir långsamt större och större. Det går till så att du tar med max 5 hela och rena plagg, lämnar dem i en inlämningsdisk, får en liten papperslapp för varje plagg som du handlar ”nya” plagg för. Evenemanget går av stapeln på ReTuna Åkerbruksgalleria på Folkestaleden 5, kl 10-14.
Klädbytardagar är ett exempel på det vi kan kalla delandeekonomi, Vad ska delandeekonomi vara bra för? Jag tänker att det handlar om klimatförändringar, hur vi använder våra resurser, vår egen hälsa och lycka, föroreningar i luft och vatten, sociala strukturer – allt kan kokas ner till konsumtion och konsumtionsmönster.
Andra exempel på alternativa ”affärsmodeller” är det som kallas cykelkök, klädbibliotek, verktygsbibliotek, fritidsbanker, och makerspace och vårt eget ReTuna. Det handlar om att på olika sätt minska konsumtionen av nyproducerade varor och istället, låna, köpa begagnat eller laga det vi har.
Den som är positivt lagd kan se en rörelse mot en ekonomi som inte är helt fixerad vid ständigt större vinster och högre tillväxt. Den som är mer realist inser att fortfarande slår julhandeln rekord varje år, vi äter mer och mer kött, nybilsförsäljningen ökar, flygresorna ökar osv. Det finns dock numer alternativ till det traditionella sättet att se på hur en sund ekonomi fungerar, vad som är utveckling, vad som gör oss lyckliga både som individer och som nation. Fram för allt är det fler och fler som ifrågasätter att en ständigt ökad tillväxt som bygger på ökad konsumtion, på lång sikt fungerar. Dels för att de jungfruliga resurserna inte räcker till, men också för att det finns en gräns för hur många prylar vi orkar med.
Att skapa ett hållbart och bättre samhälle och bättre liv för den enskilde individen, kräver ifrågasättande av hur konsumtionen i västvärlden ser ut. Hur tillverkas det vi konsumerar, vem tillverkar, vilka råvaror används, hur utvinns råvarorna, hur transporteras det vi konsumerar. Hur kan varorna vara så billiga?
Vi som enskilda konsumenter kan naturligtvis göra en hel del, men hela ansvaret kan inte ligga helt på individnivå. Att till det mest miljöfarliga drivmedlet, det vill säga flygbränslet, är skattebefriat är ju till exempel rätt märkligt. Eller att det inte finns krav på vettig ursprungsmärkning på de flesta av våra konsumtionsvaror.
Eva Svensson