Idag på morgonen läste jag en debattartikel i Aftonbladet, publicerad den 7 maj, med rubriken ”M stöder nätläkarnas orimliga ersättningar”. Och när jag läst färdigt satt jag kvar med en växande vrede i kroppen, inte bara över ännu ett systemfel i svensk sjukvård, utan över hur skoningslöst detta avslöjar Moderaternas egentliga projekt: den metodiska nedmonteringen av den gemensamma välfärden. Bara att läsa om detta ideologiska korståg mot det offentliga är nästan tillräckligt för att försämra folkhälsan i sig. Man blir rent av förbannad.
För vad handlar detta egentligen om?
Jo, om läkare som enligt uppgifter förväntas hantera upp till 100 patienter på en enda arbetsdag. Hundra människor. Hundra patientmöten. Hundra medicinska bedömningar.
Stanna upp ett ögonblick och fundera över vad det faktiskt innebär. Är det överhuvudtaget möjligt att ge medicinskt adekvat vård i den takten? Är det rimligt att tro att en läkare på några få minuter ska kunna göra korrekta bedömningar, upptäcka allvarliga symptom, väga risker, ställa relevanta frågor och samtidigt upprätthålla patientsäkerheten? Eller har vården i dessa nätläkarfabriker reducerats till något som mer liknar snabbmatsproduktion än medicinsk verksamhet?
Det här är kärnan i problemet. När vård blir en marknad förändras också drivkrafterna. Då blir inte patientens behov det centrala, utan faktureringsvolymen. Antalet avklarade samtal. Hastigheten i flödet. Möjligheten att maximera ersättningar från det offentliga. Patienten reduceras till en intäktspost och vården till ett löpande band där kvalitet får stå tillbaka för tempo och lönsamhet.
Och mitt i detta står Moderaterna som systemets ivrigaste försvarare. När försök gjordes att begränsa de orimliga ersättningarna och täppa till hålen i systemet valde Moderaterna att bromsa förändringarna. De försvarade alltså inte patienterna, inte vårdpersonalen och inte skattebetalarna, utan själva affärsmodellen. Det säger allt om vilka intressen partiet i praktiken prioriterar.
Och detta är ingen slump. Det är samma ideologiska mönster vi sett i decennier. Den gemensamma välfärden ska steg för steg försvagas, styckas upp och öppnas för privata vinstintressen. Skolan gjordes till marknad. Äldreomsorgen konkurrensutsattes. Arbetsförmedlingen monterades sönder. Och nu används sjukvården för att flytta offentliga resurser till privata bolag och riskkapitalister.
Moderaterna talar gärna om effektivitet och valfrihet. Men verkligheten ser annorlunda ut. Resultatet blir ett samhälle där skattemedel dräneras bort från kärnverksamheten samtidigt som vårdköerna växer, personalen går på knäna och vårdcentraler i utsatta områden saknar resurser. Samtidigt förväntas människor applådera ett system där vård blir sämre men vinsterna större. Det är ett politiskt experiment där vanligt folk får betala priset medan marknadsivrarna kallar det reformer.
Detta handlar inte längre bara om dålig politik. Det handlar om ett direkt hot mot svenska folkets gemensamma intressen. För välfärden är inte bara ett budgetområde bland andra. Den är själva fundamentet för samhällskontraktet. Den bygger på idén att vi tillsammans finansierar trygghet, vård och omsorg efter behov, inte efter lönsamhet. När den principen urholkas förändras också samhället i grunden.
Och det är just därför Moderaternas politik blivit så farlig. Deras närmast religiösa tro på marknaden gör att varje samhällsproblem ses som en affärsmöjlighet. Varje skattekrona blir något som kan flyttas från gemensam nytta till privat vinst. Det spelar ingen roll om konsekvensen blir sämre arbetsmiljö, stressade läkare eller patienter som inte får den vård de behöver, så länge marknaden hålls nöjd.
Det är inte reformer längre. Det är systematisk nedmontering. Ja, man skulle till och med kunna beskriva det som samhällsomstörtande verksamhet. För vad händer med ett land när medborgarna slutar kunna lita på sjukvården? När människor upplever att vården blivit ett ekonomiskt spel istället för en trygghet? När offentliga resurser används för att göda vårdkoncerner istället för att säkra patientsäkerhet och arbetsmiljö?
Då bryts tilliten sönder. Och utan tillit fungerar inget modernt samhälle.
Det mest cyniska är att samma politiker som talar om ansvar och ordning samtidigt försvarar ett system där läkare pressas att beta av människor som om de vore nummer i ett kassaflöde. Ett system där vårdens kvalitet underordnas jakten på ersättningar och där mänskliga behov får stå tillbaka för kvartalsrapporter och marknadsandelar.
Det är inte modernt.
Det är inte ansvarsfullt.
Det är rovdrift på den gemensamma välfärden.
Och svenska folket borde fråga sig hur mycket mer av vårt gemensamma samhälle som ska säljas ut innan någon sätter stopp.
Kari Parman
Oberoende debattör