På dagen för 105 år sedan (19 november) dog den svenskättade fackföreningsaktivisten Joe Hill i Salt Lake City. Han dog fastbunden på en stol och mordet verkställdes på delstatens begäran av en betald exekutionspluton.
Joe Hill var en gång döpt till Joel Hägglund och föddes i Gävle 1879. Som många andra unga arbetare hade han emigrerat till USA 1902. Han försörjde sej som diversearbetare men använde också den musikkunskap han fått med sej från hemmet till att skriva sånger för den fackliga rörelsen. Han anslöt sej till den antikapitalistiska och radikala Industrial Workers of the World, IWW. Organisationen stod klart till vänster om den dominerande yrkesarbetarfackföreningen AFL.
IWW organiserade till exempel också afroamerikaner, vilket AFL inte gjorde. IWW betecknade sej som anarko-syndikalistisk.
Hill skrev slagkraftiga texter men plockade gärna melodierna från till exempel frälsningsarmén. Som sin tur ofta tagit dom från populära slagdängor. Några av de mest kända av Joe Hills låtar var:
The Preacher and the Slave, Casey Jones – The Union Scab, Everybody’s Joining, Should I Ever be a Soldier, Workers of the World Awaken, The Tramp, There Is Power in a Union, The Rebel Girl och Joe Hill’s Last Will.
Den sistnämda sången skriven på kvällen innan avrättningen. Även Worker of the World Awaken skrevs under han fängelsetid. Begravningsakten i Chicago som bevistades av 30 000 människor öppnade med den sistnämnda sången.
Joe Hill dömdes för rånmord på innehavaren av en slakteributik, John Morrison, och dennes son. Problemet var att det inte handlade om något rånmord. Inget hade stulits, två män kom in i butiken och öppnade eld och försvann. En av männen träffades av ett skott eftersom Morrison också var beväpnad. Morrison hade tidigare varit polis och var beredd på att någon av de män som genom hans tidigare yrkesutövning blivit fientligt inställda skulle kunna dyka upp. Han hade vid tidigare tillfällen skjutit sej fri vid attacker. Hill hade nyligen anlänt till Salt Lake City och hade aldrig träffat Morrison. Men Hill hade en färsk skottskada. Han uppgav för polisen att han blivit beskjuten i ett bråk om en kvinna. Hill vägrade under förhören och under hela rättegången att lämna ut kvinnans identitet. Inte heller skyttens, eftersom Joe Hill ansåg att han själv var lika skyldig till bråket! Han vidhöll att hans skottskada inte hade något med morden att göra och därför var en privatsak. Det var myndigheternas sak att bevisa hans skuld, han behövde inte bevisa sin oskuld.
Men Utahs politiska ledare, kontrollerade av kapitalisterna som hatade IWW, var fast beslutna att inte låta denna möjlighet att utsätta fackföreningen för ett så hårt slag som möjligt gå dem ur händerna.
Över hela världen organiserades protester mot rättegången och dödsdomen. Enorma manifestationer till stöd för Joe Hill hölls i alla världsdelar. Joe Hill blev en martyr för arbetarrörelsen. Hans hälsning till IWW:s president Bill Haywood “Sörj inte – Organisera” har blivit bevingade ord. Han hade också som IWW-are tryckt på för att organisationen skulle ägna kvinnornas villkor större uppmärksamhet. Och han deltog i solidaritetsarbet med den mexikanska revolutionen 1911. IWW skickade frivilliga, det är oklart om Joe Hill deltog i strid eller inte.
Efter sin död hittades flera sångtexter av mer poetisk karaktär skrivna av Hill . Många sånger kom också att skrivas om honom . Den mest berömda är kanske I dreamed I saw Joe Hill last night med text av den US-amerikanske poeten Alfred Hayes och tonsatt av Earl Robinson.
eFOLKET avslutar denna minnestext över en sann “Working Class Hero” med hans sista dikt. Skriven kvällen innan han dödades.
My will is easy to decide,
for there is nothing to divide.
My kin don’t need to fuss and moan —
“Moss does not cling to rolling stone”.
My body? Ah, If I would choose,
I would to ashes it reduce,
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.
Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you,
Joe Hill
