Svenska Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson varslades i februari i år av arbetsgivaren Gothenburg Roro Terminals (GRT) om avsked från sitt arbete i Göteborgs hamn. Avskedandet var i realiteten en bestraffning riktad mot både facket och Helgeson. Den förtroendevalde företrädaren Erik Helgeson attackerades för sin aktivitet i samband med att hans förbund i en medlemsomröstning beslutat om en tidsbegränsad blockad mot transporter av militär utrustning och vapen till och från Israel. Bakgrunden till beslutet om blockad var den israeliska krigsmaktens pågående massakrer i Gaza-området. Hamnarbetarförbundet fick aktionen godkänd av Arbetsdomstolen (AD), men GRT valde att slå till mot facket genom att varsla Helgeson om uppsägning.
Läs om bakgrunden: Handlingskraftigt försvar av Svenska Hamnarbetarförbundet måste nu vara en självklarhet för hela arbetarrörelsen! – eFOLKET, 7 februari 2025. Här finns också ytterligare länkar, till tidigare artiklar i eFOLKET om Hamnarbetarförbundets solidaritetsaktion.
Lars Henrikssons artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Efter snart två månader har hamnbolaget GRT fortfarande inte kommit med några skäl som ens avlägset skulle kunna kallas för sakliga när det gäller uppsägningen av Hamnarbetarförbundets viceordförande Erik Helgeson. Istället tiger de sig fram och räknar med att utnyttja kryphål i lagen. Men i maj stundar avtalsrörelse där Hamnarbetarförbundet går ut med hårda krav för starkare skydd för fack och förtroendevalda.
Det har nu gått sju veckor sedan Gothenburg Roro Terminals varslade Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson om uppsägning för påstådda “brott mot säkerhetsskyddslagen”.
Tisdagen 15 mars hölls en lokal förhandling där Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborg bestred uppsägningen. Som väntat hände inget nytt.
Företaget drog fortfarande fram två löjeväckande händelser där de hävdade att Erik Helgeson brutit mot ”corporate conduct”, båda i sin roll som facklig förtroendevald, båda flera år gamla och båda för långe sedan avvisade av Hamnarbetarförbundet. Det första var när han i början av pandemin höjt rösten mot en chef för att GRT inte informerat om att ett fartyg där hamnarbetare arbetat hade covidsmitta ombord. Andra gången bestod hans ”brott” i att han suckat åt företagets representant under en förhandling…
I övrigt upprepade de i princip samma sak som de skrev i varslet i februari: att uppsägningen, som skedde samma dag som Hamnarbetarförbundet fick klartecken av Arbetsdomstolen att genomföra en kort blockad mot militär utrustning till och från Israel, skett av “säkerhetsskäl” och att de därför inte kan säga mer. GRT fortsätter alltså att agera som förhärdade kriminella, sådana som tiger sig genom förhör med standardfrasen “inga kommentarer” eftersom de vet att allt de säger bara kan förvärra deras situation.
Lagbrytarens drömlagstiftning
Inget tyder på att företaget kommer att ändra sig till nästa steg, de centrala förhandlingarna mellan Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar, vilket innebär att frågan med all sannolikhet kommer att hamna i Arbetsdomstolen. Företaget vet även att deras argument inte kommer att hålla i Arbetsdomstolen.
Men där de kriminella som tiger sig igenom rättsprocessen oftast hamnar i fängelse ändå tänker sig GRT och deras ägare DFDS – ett multinationellt bolag med verksamhet i många länder och hamnar – att de ska kunna slinka undan. Och det helt lagligt. Även om de fortsätter att “icke kommentera” sig igenom rättegången och döms att återanställa Helgeson kan de nämligen strunta i en sådan dom. Detta eftersom paragraf 39 i Lagen om anställningsskydd (LAS) ger en arbetsgivare rätt att vägra följa Arbetsdomstolen och i stället köpa sig fri med ett antal månadslöner. En dröm för alla lagbrytare.
Att täppa till ett kryphål – Värö Bruk 1994
Men att GRT/DFDS troligen planerar att utnyttja detta kryphål innebär inte att det är fritt fram. Kryphålet är gammalt och det finns ett känt exempel när ett liknande försök att sparka en obekväm arbetare slogs tillbaka. Det var 1992 på Värö Bruk i Halland som pappersarbetaren Kjell-Erik Karlsson anklagades för illojalitet och sades upp efter att offentligt ha kritiserat företagets miljöskadliga verksamhet.
Karlssons fack Pappers drog fallet till AD som året efter beslutade att uppsägningen var felaktig och att han skulle få tillbaka jobbet. Bruksledningen utlöste då §39 och erbjöd Karlsson en summa pengar. Och där skulle det formellt sett ha tagit slut. Men varken Karlsson eller hans arbetskamrater nöjde sig med formaliteterna. Karlsson sa nej till pengarna och arbetskamraterna stannade pappersmaskinerna. Först i Värö och sedan i ett annat bruk i Stora Cell-koncernen. När arbetarna på ett tredje bruk förklarade att även de skulle gå ut i strejk vek ledningen ner sig och Kjell-Erik Karlsson fick tillbaka sitt jobb.
Så även om arbetsgivarsverige genom Sveriges Hamnar stöttar GRT/DFDS in i kaklet och de har juridiken på sin sida beror Erik Helgesons öde i sista hand på hur hans arbetskamrater kommer att agera. Enligt uppgifter till Internationalen har verksamheten redan börjat gnissla i Göteborgs hamn.
Avtalsförhandlingar
Sedan 2019 har Hamnarbetarförbundet avtal med Sveriges Hamnar och därmed råder fredsplikt, alltså förbud mot stridsåtgärder . Avtal löper dock ut 30 april och i det avtalslösa läge som då uppstår kan förbundet varsla om strejk kring avtalskrav.
Gällande rätt säger dock att löner och arbetsvillkor bestäms av “förstaavtal”, vilket i hamnarna är Transportarbetarförbundets avtal.
Oavsett vad Hamn kräver eller till och med får igenom när det gäller sådant, är det därför inget arbetsgivarna behöver tillämpa.
I frågor om organisationens rättigheter är det annorlunda, där kan Hamn ställa krav, ta strid för dem och begära att de följs. Vilket är precis vad de planerar att göra.
Att ta upp ett enskilt fall, som Erik Helgesons, i avtalsförhandlingar går inte juridiskt men som fallet har visat räcker de gällande reglerna inte som skydd åt fackligt förtroendevalda. Och att föra in starkare skydd i avtalet är både möjligt och nödvändigt, menar Hamn och har därför gått ut med krav som ska stärka fackets och de förtroendevaldas position.
Det viktigaste kravet är att arbetsgivaren inte ska kunna strunta i en dom som ger en uppsagd förtroendevald jobbet tillbaka om domstolen har bedömt att det rört sig om en kränkning av föreningsrätten.
Hamn kräver också rejäla skadestånd, en procent av företagets omsättning, där arbetsgivaren vägrar att rätta sig efter en ogiltigförklaring, även om AD inte dömer att det är en föreningsrättskränkning.
Ett mindre spektakulärt men viktigt krav är att arbetsgivaren ska bli skadeståndsskyldig om ett skyddsombud förvägrats rätten att delta i riskbedömningar, något som är lagstadgat men som arbetsgivare alltför ofta “glömmer”.
Dessa krav för att stärka den fackliga organisationen och de förtroendevalda angår inte bara Hamnarbetarförbundet utan borde vara viktiga frågor även för andra fackförbund.
Pressen på förtroendevalda ökar på många arbetsplatser vilket gör att allt fler hoppar av. Mellan 2012 och 2020 minskade till exempel antalet skyddsombud inom LO med en femtedel, 12 000.
Att stärka de förtroendevaldas ställning är självklart inget hamnarbetsgivarna kommer att gå med på godvilligt och eftersom uppsägningen av Erik Helgeson redan har provocerat hamnarbetarna rejält ligger en konflikt nära till hands. I Hamnarbetarförbundet är det medlemmarna som bestämmer och förbundsstyrelsen håller därför på att organisera en omröstning där de begär att få varsla om stridsåtgärder om detta kommer att behövas.
Brett stöd – men inte från svenska facktoppar
Och under tiden fortsätter stöduttalandena för Erik att strömma in. Från Vårdförbundet i Västra Götaland, Sveriges Lärare i Göteborg, LO-facken i Sandviken, Byggnads i Göteborg och Mölndal, Vision i Ljusdal och så vidare. Frågan har även fått internationell uppmärksamhet, viktigt med en motpart som DFDS. Stöduttalanden har kommit från transportfacket i Peru, 3F i Köpenhamn, Ver.di i Hamburg, hamnarbetare i USA med flera, något som också kan visa sig mycket viktigt i den kommande avtalsrörelsen.
Men från ett håll råder dödens tystnad, från förbundsledningarna i LO, TCO och Saco. Trots att såväl LO:s tidning Arbetet som TCO:s Arbetsvärlden på ledarplats har givit starkt stöd åt Erik Helgeson och Hamn vägrar organisationerna att säga ett pip. En kommentar från LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Seikkälä säger det mesta: ”Jag kan inte detaljerna i det alls och det handlar inte om ett LO-förbund”
En för alla, alla för en, någon?
Lars Henriksson
Läs också:
Öppet brev till Läkarförbundet från 37 läkare om nödvändigheten av facklig solidaritet med Hamnarbetarförbundet – eFOLKET, 22 februari 2025.
