Håkan Blomqvists artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
Var det ett högerextremt rasistiskt massmord? Sverige bävar inför frågan efter massakern på Risbergska skolans komvux i Örebro. Polisens inledande ord om att dådet inte var terrorism och saknade ideologiska motiv har, när detta skrivs, förändrats till att ideologiska motiv “inte kan uteslutas”.
Efter att TV4 på onsdagskvällen analyserat en ljudupptagning med ett rop ”Ni ska bort från Europa!” innan skott avlossades, förstärks den skräckinjagande tanken. En gärningsman som byter om till militärkläder och, enligt vittnen, tycks selektera sina offer på en skola med många vuxenelever med invandrarbakgrund, pekar mot det oerhörda.
Visst, oerhört vore även en massaker av andra skäl mot oskyddade elever på en öppen skola. Och av vad som framkommit tycks gärningsmannen präglad av psykiska problem, ensamhet och isolering, ekonomisk utsatthet och kanske även självmordsbenägenhet. Alltså just den typ av faktorer som, enligt experter på skolskjutningar, kan utgöra bakgrund till den ensamma gärningsmannens handling. I detta fall förekommer också en uppgift om att förövaren nyligen fått avslag på försörjningsstöd, något som kan ha varit den slags utlösande faktor som tycks förekomma vid skolskjutningar.
Men, som många påpekat, ensamma gärningsmän agerar inte i ett samhälleligt tomrum, oavsett deras psykiska status. I en utveckling där närmast dagliga skjutningar och sprängningar normaliserar vapenvåld, där högerregeringen och Sverigedemokraterna pekar ut invandring och invandrare som landets stora problem – och till och med ofta får medhåll av Sveriges största parti (S) – där medborgarskap ska kunna återkallas, flyktingar behandlas som brottslingar på låsta “förvar”, Migrationsverket utvisar på godtyckliga grunder och fler ska “repatrieras”, skapas ett helt samhällsklimat som kan kanalisera enskildas hat och vrede.
Det är i den kontexten gärningsmän som i Örebro kan skapas. Lägg därtill flödet av vapen. De illegala har diskuterats mycket i samband med gängskjutningar, men här rör det sig om fullt lagliga. “Vilken roll spelar de 8 800 halvautomatiska vapen som fått licens sedan Naturvårdsverket ändrade sina regler 2023?”, frågar sig Martin Aagård i ETC.
Och berget av frågor växer.
Kanske får vi aldrig svar på den ensamme massmördarens personliga motiv, rasistiska eller andra. Och kanske behöver vi det inte ens för att göra som så många örebroare nu gör, hålla samman i sorg, gemenskap och respekt, som en slags solidarisk motkraft. Då inte bara mot enskildas vansinnesdåd utan mot det politiskt frampiskade samhällsklimat som kan göda hatfyllt våld – vare sig detta är medvetet ideologiskt eller bara ett utslag av hatfylld dårskap.
Håkan Blomqvist