Peter Widén:
Igår kväll (onsdagen den 26e juni) nåddes vi av nyheten att ett kuppförsök pågick i Bolivias huvudstad La Paz.
Statskuppförsöket leddes av General Juan José Zúñiga, som fram till i tisdags var arméchef i landet. Då blev han nämligen avskedad av president Luis Arce. Orsaken var att Zúñiga deklarerat att han tänkte arrestera förre presidenten Evo Morales.
Luis Arce och Evo Morales är medlemmar av samma parti MAS. Partiet har sin bas i den indianska bondebefolkningen.
2005 erövrade Morales presidentposten och blev Bolivias första president med rötterna i ursprungsbefolkningen. Han genomförde radikala reformer som erkände alla de olika indiannationerna som fullfärdiga bärare av staten. Bolivia utropades som en plurinationell stat. MAS-regeringen genomförde en rad sociala, demokratiska, nationella och ekonomiska reformer. Högern rasade mot MAS och Morales. Men den Bolivianska ekonomin fick ett lyft och det lugnade delvis den borgerliga oppositionen.
Spänningen mellan Evo Morales och borgerligheten minskade också när MAS gjorde en rad kompromisser med de stora markägarintressena.
När det gäller den traditionellt statskuppsbenägna militären försökte Morales köpa deras lojalitet med att ge dem vad den ville ha i forma av resurser och genom att ge officerskåren mycket bra sociala villkor (löner pensioner etc.) MAS försvagades av en omfattande byråkratisering och minskad tyngd för de sociala rörelser som burit fram partiet tidigare.
I valet 2019 hade den borgerliga oppositionen repat mod och var inställda på att fälla Evo och MAS. När Evo trots det vann valet fabricerade den borgerliga högern falska uppgifter om valfusk.
Militären trädde in på arenan. Den aggressiva högern mobiliserade sina fascistoida medlemmar och sympatisörer i våldsamma aktioner mot MAS-anhängare och till ämbeten valda MAS-medlemmar. Lokaler vandaliserades och symboler för ursprungsbefolkningens nyvunna positioner attackerades.
Resultatet blev att högern kunde genomdriva tillsättandet av en extrem högerregering under ledning av Jeanine Añez, en värdig högerrepresentant för den vita överklassen känd för sitt förakt mot ursprungsbefolkningens kultur.
Många blev dödade i den repression som högerregeringen släppte loss. Morales tvingade i landsflykt.
Men ett år senare tvingades regeringen gå med på nyval och MAS kunde återigen vinna.
President blev Luis Arce, partikamrat med Morales. Det som sedan hänt är att Arce och Morales blivit oense och att MAS idag är splittrat i två fraktioner. En orsak är Morales strävan att återta presidentposten. Detta trots att Bolivias konstitution inte medger att han kan sitta ytterligare en period. Så var situationen också inför valet 2019 då Morales med hjälp av en omröstning i parlamentet trots konstitutionen gavs möjlighet att kandidera. Detta att Morales ställde upp trots skrivningarna i konstitutionen var ett av argumenten för högerns störtande av MAS-regeringen 2019. Ett argument som Morales alltså bjöd högern på.
Men motsättningarna mellan Arce och Morales har naturligtvis inte hindrat dem från att båda med kraft fördöma General Zúñigas kuppförsök. Båda har uppmanat folk och sociala organisationer att mobilisera för att försvara demokratin. Bolivia har en lång blodig tradition av militärkupper. Så fort någon progressiv kraft kommit fram har militären agerat för att försvara överklassens, kapitalisternas och etablissemangets intressen.
General Zúñiga intog med sina trupper torget utanför presidentpalatset och bröt sej även in det.
Zúñiga hade säkert hoppats på att fler officersgrupper skulle agera. Arces och Morales vägran att ge efter och uppmaningar till motstånd bröt udden av det här kuppförsöket. Zúñiga är idag fängslad och kommer att ställas inför rätta.
Men gårdagens händelser pekar på ett dilemma som folkvalda vänsterregeringar i hela Latinamerika har att brottas med.
Dilemmat består i att även om man vinner ett val och kan tillsätta en regering så har den borgerliga högern fortfarande kontroll över viktiga delar av statsapparaten. Och central är ju militärapparaten. Dess officerskår är med tusen band, personlig familjebakgrund, skolning och värderingar knutna till den härskande borgarklassen.
Dessutom är hela militärapparatens struktur med befälsordning, krav på lydnad och disciplin med mera uppbyggd för att tjäna klassamhället.
Bolivia har en tragiskt rik erfarenhet av vad detta betyder. Låt oss också nämna det klassiska exemplet Chile 1973 där den folkvalde socialistiska presidenten störtades och militärdiktatur blev resultatet.
Detta är ett strategiskt problem inte bara i Latinamerika. Det är ett för arbetarrörelsen och demokratiska socialister generellt problem.
Även den svenska officerskåren är till stor del med starka band förankrad i borgerligheten. Och nu har de borgerliga partierna och det socialdemokratiska partiets etablissemang sett till att USA får 17 militära baser i landet. Det USA som genom åren stött den latinamerikanska högern och dess militärkupper.
Vad skulle kunna hända om vi får en radikalisering av svensk arbetarrörelse och en demokratiskt vald regering beslutar sej för djupgående sociala, ekonomiska och demokratiska reformer som inkräktar på den besuttna överklassens makt? Vi bör nog betänka det som hände i Bolivia igår.
Peter Widén