Vi ser hur de invaderar våra städer. Man ser dem överallt. Ofta är de gröna. Gröna som gräshopporna som i miljontals i jättelika svärmar plågade Egyptens folk:
För om du vägrar släppa mitt folk, se, då ska jag i morgon sända gräshoppor över ditt land. De ska täcka marken så att man inte kan se den. Det sista som är kvar efter haglet ska de äta upp, och de ska gnaga av alla era träd som växer på marken. De ska fylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något liknande från den dag de blev till på jorden ända till denna dag”.
2 Moseboken 10:4-29
Men de gräshoppor vi ser nu är betydligt större. Och de rör sig ljudlöst, med blixtens hastighet.
Man vet aldrig var de dyker upp. På gatan? På cykelbanan? På gångbanan? På båtbryggan? På vänster sida? På höger sida? Mot körriktningen? Inne i köptemplen? Framifrån? Bakifrån? Från höger? Från vänster? Uppifrån?
Det gäller att vara på sin vakt. Aldrig slappna av en sekund. Ett enda litet snedsteg kan bli ödesdigert. Det är klippt, och du ligger där som slagen av blixten.
Medellivslängden på dessa nya gräshoppor är cirka ett år. Men vissa arter har gjort sitt efter bara 30-40 dagar.
Sedan kan man förstås också undra varför de kallas sparkcyklar. De som åker på dem står ju helt stilla.
Rolf Waltersson
