Olympiaden är över sedan några veckor. Den här gången blev mitt tevetittande stört av en irriterande propagandafilm från Försvarsmakten som vill “höja försvarsviljan” i landet. Och framför allt, rekrytera unga kvinnor och män till den svenska NATO-armén.
Försvarsmakten beskriver filmen som reklam, inte som propaganda. Propaganda och påverkanskampanjer är skurkarnas domäner, inte våra. Det är åtminstone vad man vill få oss att tro.
Propaganda är en form av kommunikation som syftar till att påverka människors och främmande makters åsikter och beteenden i önskad riktning. För att uppnå ett “behjärtansvärt” syfte gäller det att förvränga verkligheten i en tilltalande mix av tillrättalagda halvsanningar.
En ung man intervjuades i radion: “Det verkar vara skoj att vara soldat”, sa han. Om han sett propagandainslaget på TV vet jag inte, men om han gjort det blev han helt säkert stärkt i sin bild av soldatlivet. Om jag själv varit i 12–13-årsåldern hade jag instämt i den unge mannens entusiasm och utbrustet: satan så häftigt, jag vill också bli soldat!
Bra jobbat Försvarsmakten, men förbaskat lögnaktigt.
Det är bara att konstatera, de har lyckats i sin påverkanskampanj. I varje fall i så motto att deras propaganda är ett hyfsat bra hantverk i gråzonen till desinformation. Om de lyckats rekrytera ungdomar får framtiden utvisa.
Propagandafilmen registrerar inte med ett ord krisen som vår planet genomgår. Krisen står Putin och övriga skurkar för. Våra fjäll, skogar, sjöar och pappaledigheten, skall försvaras med eldkraft, av unga män och kvinnor vid frontlinjen. Inte ens kärnvapen är uteslutet. Att biosfären inte tål ytterligare ett storkrig är ett mindre bekymmer i krigsivrarnas värld.
Fattas bara att propagandafilmen hade glorifierat den segrande grekiska armén vid slaget vid Maraton år 490 f.v.t där endast 192 greker dog för den “goda” sakens skull, medan 6400 persiska ”skurksoldater” stupade och kastades i en mosse intill. Men det hade nog varit lite väl magstarkt också för ”Krigsmakten” att hävda att som ”god” löper du mindre risk att dö än ”Putins skurksoldater”.
“Krigsmakten” tummar massivt på verkligheten. Ingen krigsfruktan kan skönjas i propagandafilmen. Harmoni råder. Inget om stupade soldater i strid eller som mist benen på trampminor, som Erich Maria Remarque beskriver i På västfronten inte nytt. Eller ansikten, armar, ben och penisar som slits bort av granatsplitter, som Dalton Trumbo skriver om i Johnny var en ung soldat. Och definitivt inget om självmorden bland traumatiserade soldater, som Theodor Plievier skriver om i Stalingrad.
Detta är inget som krigsivrarna vill att våra ungdomar ska fundera på, vilket är förståeligt; propaganda, gränsande till desinformation, måste vara lockande för att nå önskat resultat. Annars riskerar “Krigsmakten” att de unga i stället engagerar sig i fredsorganisationer mot upprustning, mot kärnvapen och DCA avtalet. Att ungdomar och krigsmotståndare bygger det krigsivrarna fruktar mest – en massiv internationell antikrigs och klimatrörelse med män och kvinnor som vägrar att skjuta på andra oavsett vilken nation de tillhör, som vägrar lyda order.
Orealistiskt?
Det blir svårt, men inte desto mindre är det vägen vi måste gå.
Gay Glans
