Folkhögskolans särart överlever inte an sig självt, utan man måste värna om den med aktiva åtgärder. Till exempel genom att ha något slags introduktion för alla lärare som kommer från andra skolformer; en genomgång om folkbildningens historia och särart och vilka fördelar man har när man arbetar i den anda som Sam Paldanius beskriver.
Och alla de allt yngre elever behöver veta direkt när de kommer vad det är för skola de har kommit till. “Grundskolebeteende” med en massa skolk och antipluggkultur hör inte hemma inom folkhögskolevärlden. OM man inte är beredd att bete sig vuxet och ta ansvar för sina egna studier (och sin egen framtid) kan man åtminstone försöka att låta bli att förstöra för andra som har tagit studielån för att skaffa sig behörighet att gå vidare till högskola/universitet. Folkhögskolan är ingen ö – antiintellektualism slår hårt där och där finns många av dem som hamnar verkligen i underläge om de låter sig influeras av kunskapsförakt. Och tvärtom – kunde faktiskt skriva själva manuset i berättelsen om sina liv om de skaffade sig gedigna kunskaper och kulturellt kapital.
Bertolt Brechts “Lärandets lov” är kanske mer aktuell en någonsin.
Med vänlig hälsning
Marjaana Lehmonen Nilsson
Folkhögskolelärare
(F-linjen 1998-2000)