Artikeln har också varit publicerad som ledare i nättidningen Internationalen.
*******
I skuggan av det politiska drevet mot Lorena Delgado Varas, svälter palestinska barn. Sedan över två månader har Israel upprätthållit en total belägring av Gaza. Palestinierna går in i folkmordets hittills värsta fas. Över en miljon människor riskerar svält, hälften av dem är barn.
Våra sociala medier fylls med bilder på barn som är svåra att glömma. En mamma håller sitt sexmånaders barn; hon väger bara två och ett halvt kilo, mindre än de flesta barn vid förlossningen. En annan mamma säger farväl till en utmärglad 15-årig dotter som tynar bort framför våra ögon. Den medvetna utsvältningen och strypningen av vattentillgången är medveten krigföring mot palestinierna. Några kilometer från dessa barn går israeler på Michelinbelönade restauranger. Det är en orättvisa som är outhärdlig att bara bevittna, det går inte föreställa sig vad palestinierna går igenom.
Israel har beslutat att ta över hela Gaza och stanna där på obestämd tid. Vi kommer inte längre vara rädda för att använda ordet ockupation, säger finansministern Smotrich triumferande. Vår svenska regering är fortfarande passivt avvaktande. Inte en enda patient från Gaza har tagits emot, ordet folkmord tas inte i munnen av våra regeringsföreträdare, biståndet till UNRWA, FN:s biståndsorganisation i området, är på Israels begäran strypt av Sveriges regering. Kristerssons regering har imperialismens blod på sina händer. Vänstern måste i denna stund trappa upp motståndet. Hur kan vi annars stå ut med oss själva?
Många icke-västliga länder har visat vägen, men man behöver bara gå till vår närmaste granne för inspiration, även om det finns dubbelmoral också där. Norska LO har sedan 2017 stöttat bojkott av Israel och kräver att landet ska upphäva terrorstämplingen av människorättsorganisationer samt arbeta för att personer som misstänks för apartheidbrott lagförs. En falang inom LO kräver just nu att man fullständigt bojkottar Israel och vill starta en internationell bojkottrörelse, likt den som ägde rum mot apartheid i Sydafrika. LO har också i dagarna förtydligat att man förespråkar en bred kultur, sport och akademisk bojkott av Israel.
Självklart ska den samlande fackrörelsen i Sverige också kräva bojkott, desinvestering och sanktioner och utöva påtryckningar med alla medel mot regeringen. Enskilda fackliga organisationer, såsom Hamnarbetarna, har visat vägen. IF Metall tar i maj upp frågan på sin kongress. Vårdpersonal har protesterat mot sina fackförbunds tystnad när kollegor mördas, och vissa har till och med startat ett nytt vårdsyndikat inom SAC. I Norge har Sykeplejerförbundet desinvesterat från Israel. Detta är vad palestinska fackföreningsrörelsen efterfrågar från oss.
På 1 maj i Bergen var huvudparollen i LO:s tåg Boikott Israel – fritt Palestina!. Minst fem norska universitet har sagt upp förbindelser med Israel. När studenter i Oslo nyligen gjorde en sit-in, skickade inte universitetsledningen polis på dom, som vi sett i Sverige, utan bjöd in till samtal. Våra svenska studenter vid universiteten behöver stöd nu, för att kunna fortsätta kampen, när de möter domar och repression.
Rörelserna i Norge har haft god hjälp av vänstertidningen Klassekampen för att analysera situationen. Vänstermedia har en viktig roll i att granska folkmordet, och analysera bakgrunden till den bosättarkoloniala staten Israel. Den måste mänskliggöra palestinier bortom siffror, inte minst genom att låta dem själva komma till tals. Detta har Klassekampen i Norge i stort lyckats med, något som ledarsidorna på Dagens ETC och Flamman skulle må bra av att uppmärksamma. Palestinarörelsen ska tåla kritik, men framförallt måste den ges stöd. Och den ska förvisso inte behöva utsättas för drev från tidningar som påstår sig “stå till vänster”!
Palestinarörelsen i Sverige måste nu planera nästa steg. När barnen i Gaza svälter och kolonialstatens attacker i Västbanken alltmer för tankarna till det som sker i Gaza-området, då räcker inte veckovisa demonstrationer.
Vi måste hitta krav att kraftsamla kring. I Norge har man hittat en gemensam kampfråga: att den statliga oljefonden ska desinvestera från Israel. Här har vi paraplynätverket Stoppa Israel som representerar 88 organisationer, inklusive Socialistisk Politik och Vänsterpartiet Malmö och Storstockholm. Tillsammans har vi makt!
Socialistisk Politik har vidare en international som antog en mycket stark resolution för Palestina. Vi måste utnyttja vår international för att inspireras av kamrater i andra länder och driva globala kampanjer tillsammans. Vi bör också knyta dem till Sudan och Jemen samt andra humanitära katastrofer i imperialismens skugga.
Slutligen frågan om Vänsterpartiet. Gräsrötterna har fortfarande möjlighet att vända skutan rätt och reparera relationen till Palestinarörelsen. Medlemmar ska inte vika sig för en odemokratisk ledning. Vänsterpartiet har till exempel lagt en stark motion som ställer tydliga krav på bojkott och mot folkmord och ockupation. Detta är Vänsterpartiets politik, i kontrast till ledningens räddhågsenhet i media och Nooshi Dadgostars ovillighet att ens visa upp sig på en Palestinademonstration – det är skamligt och oförsvarligt!
I Norge har partiledare från Socialistiskt Venstre och Rødt upprepade gånger talat på demonstrationer. Rädslan för eventuellt antisemitiska uttalanden kan inte ursäkta att man inte demonstrerar mot rasismens yttersta slutpunkt: ett folkmord – tvärtom ska man vara där och markera!
Sverige, vi kan bättre. Vänstern måste nu hitta nya vägar till att trappa upp motståndet. Börja i de sammanhang du finns!
Internationalen,
ledarredaktionen
