För första gången på nära fyrtio år har jag bestämt mig för att gå på en rockkonsert på en stor arena. Sist var jag på Bon Jovi i tolvårsåldern. Upplevelsen i tisdags blev på inget sätt som jag hade tänkt mig.
******
En stillsamt glad stämning råder under tunnelbaneresan till Globen. Folkmassans kärna utgörs av 70- och 80-talister, men det är även ett respektabelt antal ungdomar och en mindre andel seniorer som navigerar förbi öronproppsförsäljare mot arenan. Insläppet går snabbt, smidigt och smärtfritt.
Allt är ordningsamt, lugnt, tryggt … och överväldigande vitt. Den obligatoriska kroppsvisiteringen och den AI-genererade högtalarröstens tjat om väskförbudet är de enda obestridliga bevisen på att det verkligen är 2026 och inte 1985.
Väl inne på arenan kommer den makalösa känslan av att 40 000 människor har samlats här, alla av ett och samma skäl. Klockan räknar ner. Sorlet lägger sig. Nostalgin sätter igång direkt.
På en överdimensionerad filmskärm bakom scenen dyker spökena från 2016 turnén upp. Kort därpå intar nio försvinnande små mörka figurer scenen och börjar spela det smygande introt till ’Stenbrott’ från debutskivan. Ett kort crescendo och så den rockiga refrängen.
Hade siluetterna på scenen i hemlighet utbytts mot avatarer eller hologram hade jag från läktaren aldrig kunnat sett någon skillnad. Jocke Berg ger i alla fall vid ett par tillfällen ifrån sig ett livstecken. Första gången i form av en kort replik för att bekräfta publiken som medresenärer på den arkeologiska skattjakt vi ska få följa med på.
För äldre och inbitna Kent-nördar kan man verkligen säga att bandet levererar genom att inkludera flera låtar vars nostalgiska värde överstiger deras kommersiella framgång. De mest nytillkomna fansen belönas också de efter åtta låtar med ’Pärlor’ som blivit viral på Tiktok. ’Utan dina andetag’, sist ut i första setet, för i bevis Kents unika förmåga att förena fans av olika genrer och åldersgrupper.
Energinivån ökar i det andra setet som öppnar med ’Musik Non Stop’ och inkluderar de för mig mest ikoniska Kent-låtarna ’Kärleken väntar’, ’Ingenting’ och ’Dom andra’. Liksom flera andra låtar har ’Ingenting’ omarbetats, i det här fallet till en medryckande dance-version. Sist i andra setet är en berörande omskriven, mer hoppfull, version av ’Förlåtelsen’.
Till extranummer bjuds det på pärlor som ’Sverige’ och ’999’ och konserten avslutas kort och gott med ’Mannen i den vita hatten (16 år senare)’.
Om någon euforisk upphetsning förekommer så gör den det mycket diskret och då i form av allsång till några enstaka låtar som ’Sverige’ och lite extra jubel inför särskilt uppskattade låtar som ’Dom andra’. På scenen är det gitarristen Sami Sirviö och körsångerskorna som är mest uttrycksfulla.
Arenans enorma filmskärm nyttjas till 90% inte till närbilder på musikerna utan till stämningsfulla filmklipp med återkoppling till tidigare verk. Eld är något av ett ledmotiv i klippen, som skapats av frontmannens bror Adam Berg. Bilderna är helt fantastiska, särskilt det moderna dansnumret som framförs på skärmen mot slutet av dansare instängda in stora elastiska slöjor (spökena).
Samspelet mellan musiken och bilderna är verkligen mäktigt, men lämnar lite utrymme för något samspel eller intimitet bandet och publiken emellan. Det inbjuder mer till att drömma sig bort i trance än till att uppslukas i nuet.
Kanske bottnar min surrealistiska och aningen olustiga känsla i att bandet vägrar att distrahera oss med lite ’razzle-dazzle’ och låta oss projektera våra önskningar på dem. De håller snarare upp en figurativ spegel mot publiken, det blir lite som att stöta på ett gammalt ex och ofrivilligt påminnas om en massa saker, inte minst sitt eget åldrande.
Av siluetternas kroppsspråk och de få närbilder som projekteras får jag intrycket att den försynte tonåringen som en gång knopat ihop sina första textrader och tagit sitt första kliv upp på scenen i allra högsta grad lever kvar i Jocke Bergs 55-åriga kropp. Kent känns i sådana ögonblick som en självplågande tonåring man vill ge en stor kram som säger ’du är värd någonting’.
Sett utifrån Kents genomgående ovilja att stå i centrum (vare sig på albumomslag eller i media) kan valet av scenografi mycket väl ses som ett konsekvent led i bandets integritetstänk. ’Utplåna dina idoler’ skulle budskapet kunna tolkas som. Ibland kan man undra om själva framgången upplevs av bandet som det värsta som hänt dem.
Strategin att säga och synas så lite som möjligt har onekligen sina fördelar, men baksidan är att det kan leda till ännu mer spekulation och kritik. Det mesta av kritiken som framförts i samband med Kents återförening i år förefaller mig som missunnsam och obefogad. Om jag skulle klandra bandet för något vore det i så fall en aningen överdriven integritetsgirighet såtillvida att den tillfredsställs på bekostnad av gemenskapen med fansen.
******
De negativa förväntningar jag kan ha haft inför arenabesöket förverkligades således inte. Jag skulle nu inte tveka att boka biljett på Globen om någon intressant artist skulle uppträda där. Jag kan inte heller säga att mina positiva förväntningar inför att uppleva ’Sveriges största rockband’ för sista gången tillsammans med 40 000 andra fans helt införlivades.
Stämningen i leden på lämmeltåget hemåt var förnöjd – på ett lågmält, mycket svenskt sätt. Kanske fick fler än jag uppleva någonting helt oförväntat, annorlunda och mycket tankeväckande. Och det är möjligen mer värdefullt i slutändan än att mörbultad med förstörd hörsel och stämband raggla vidare på efterfest.
Kan vi förvänta oss att höra någonting mer ifrån denna Eskilstunabördiga nationalskatt, då? Officiellt är svaret nej. Men det skulle inte förvåna mig om det blir åtminstone en till återförening. Lagom till kröningen av Drottning Viktoria, till exempel.
Tack och på återseende då, grabbar!
På scenen
| Medlemmar: | Livemedlemmar: |
| Joakim Berg (sång, gitarr) | Andreas Bovin (keyboard) |
| Martin Sköld (bas) | Max Brandt (gitarr) |
| Markus Mustonen (trummor) | Malin Brudell (kör) |
| Sami Sirviö (gitarr) | Maria Jane Smith (kör) |
| Carolina Wallin Pérez (kör) |
Lästips:
Det här bandet är arbetarklassens seger över borgarbrackorna – eFOLKET, 21 mars 2025
Kent – Wikipedia
Kent promenaden – visiteskilstuna.se
