“Flera universitet och högskolor i Sverige märker av att studenter kommit in på utbildningar med hjälp av glädjebetyg. Det visar en enkät som P4 Örebro har gjort”.
Jag hörde den här nyheten i radion 19 januari. Men egentligen är det ingen nyhet. Det vet man sedan länge att många kommer in på högre utbildningar tack vare glädjebetyg.
Glädjebetyg sätts huvudsakligen av privatskolor. Främst de som drivs som aktiebolag i rent vinstsyfte och som jag kallar “profitskolor”.
Men i den betygsinflation vi har där skolor ska konkurrera med varandra om de vandrande skolpengarna (eleverna) är risken uppenbar att även de kommunala skolorna dras med i denna betygskarusell.
Konsekvenserna av detta blir flera. Dels att de som kommer in på glädjebetyg “tränger sig före i kön”.
Det visar sig att elever med glädjebetyg inte klarar av undervisningen därför att de inte har de förkunskaper som glädjebetygen förespeglar. Och det slutar ibland med att de hoppar av utbildningen.
De har således ingen glädje av sina glädjebetyg när “sanningens ögonblick” infinner sig. Glädjebetygens enda funktion är att friskolor lockar till sig elever med falska löften om höga betyg som inte motsvarar elevernas kunskapsnivåer.
Nu hör vi också rapporter om att föräldrar har med sig advokater när de har kvartssamtal med lärarna. Advokater som ska medverka till att eleverna ska få högre betyg. För när nu skolelever betraktas som kunder på en marknad, ska också betygen bli förhandlingsbara.
Det här ställer till med en hel del problem och oreda för högskolorna och universiteten. Men även för de elever som inte kommit in därför att andra trängt sig före genom glädjebetygen.
Jag tror inte att det räcker med att “reformera” inom det perversa skolsystemets ramar. Bort med all krämarverksamhet inom den svenska skolan.
En sak jag funderat över är att när (fri)skolor misslyckas med att sätta rättvisande betyg som återspeglar elevernas kunskapsnivåer blir det alltid “glädjebetyg”.
Att det kan vara svårt att sätta rättvisande betyg om det står och väger mellan två betygsnivåer kan jag förstå.
Men då borde det statistiskt sett slå lika mycket åt andra hållet – att elever får “sorgebetyg” som innebär att deras kunskaper är högre än vad betyget anger.
Jag har kvar min betygsbok från folkskolan då jag började förstaklass höstterminen 1951. Längst bak i boken kan man läsa:
“Barnen bör infinna sig i skolan på bestämd tid, rena och snygga samt medhava de böcker som för undervisningen erfordras.
Barnen bör visa sina lärare lydnad och noggrant rätta sig efter de föreskrifter som givas dem, till åstadkommande av god ordning såväl inom som utom skolan, på vägen till och från sina hem…”.
Redan från sjuåring och första terminen sattes betyg i uppförande och ordning. Jag noterar att samtliga 18 elever hade A i uppförande. Ordningen var det tydligen sämre med. 8 elever hade A, medan 10 elever hade B.
På den tiden var betygsskalan A, a, AB, Ba, B, BC och C
Man kunde också få mellansteg, som B+, AB- och så vidare. B+ visade att det var ett starkt B men inte tillräckligt för Ba-. AB- var ett svagt AB på gränsen till Ba+.
I praktiken innebär det 21 olika betygssteg. Så det kunde nog bli lite svävande på den tiden också för 74 år sedan.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Universiteten larmar: Studenter kommer in med glädjebetyg – Sveriges radio, P4 Örebro, 19 januari 2025
- Ny rapport: Friskoleelever klarar sig sämre på högskolor – Lundagård, 9 april 2024
- Elever från friskolor får sämre resultat på högskolan – Vi Lärare, 8 mars 2024
- Problem med glädjebetyg i friskolor – Stockholms Universitet, 12 oktober 2022
- När skolor “misslyckas” med att sätta rättvisande betyg blir det alltid “glädjebetyg” – Sällan “sorgebetyg” – eFOLKET 27 mars 2023
