Trump skapar panik inom Europas elit
Hysterisk upprustning och kärnvapen
En världsrörelse för fred enda realism
Artikeln har tidigare varit publicerad som ledare i nättidningen Internationalen.
Är vi redan där nu – i besinningslös rustningseufori med kärnvapen på dagordningen? Efter Trumpkatastrofen tycks ingenting längre otänkbart. Sovjetblockets fall och upplösning i början av 1990-talet har nu följts av västblockets. Den s k “transatlantiska axeln” knakar i fogarna och inom europeisk borgerlighet sprider sig paniken.
“USA har varit en supermakt som inte bara försvarar ett snävt egenintresse – utan också universella värden. Landet har varit garanten för små staters självbestämmande och en värld där demokratier är trygga. Den tiden ser ut att vara över”, skriver den svenska liberalismens flaggskepp Dagens Nyheter på ledarplats (2 mars).
Hundratals USA-imperialistiska interventioner jorden runt, CIA-stödda militärkupper, beväpning av högerextrema “contras”, politisk, ekonomisk och militär utpressning … Kan borgerlighetens förljugna världs– och självbild avslöjas mer grundligt än i nuvarande kaos? Den amerikanska imperialismen har utgjort dess fasta punkt.
Därför skulle ju alla förenas i Nato under Washingtons ledning. Därför upplät den svenska högerregeringen tillsammans med socialdemokraterna 17 svenska militärbaser åt USA att fritt disponera. Därför sammantvinnades alla områden, militärt, säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och politiskt med supermakten i väster. Därför chockades offentligheten av den förnedrande mobbningen inför öppen ridå av Zelenskyj i Vita Huset – vad som vanligen tidigare skett bakom fördragna gardiner med företrädare för utpressade och hotade stater (lyssna bara på de s k Watergatebanden från 1970-talet).
Nu framstår, även bland trogna liberalaUSA-vänner, Nato och dess artikel 5 (om ömsesidig hjälp) som helt opålitligt, US-amerikanska baser som trojanska hästar och USA som nyimperialistisk rovriddare i allians med Putinregimen. Med följden av en närmast vanvettig europeisk rustningshysteri för att ta över USA:s roll som militär världsmakt.
EU:s nyss beslutade 9 000 miljarder kronor för kommande fyra års krigsrustningar – satsningar klimatomställningen kan drömma om – piskar samtidigt staterna att spränga sina försvarsbudgetar, nu inte längre till 2,5 eller 3,5 utan upp till 5 procent av BNP.
Att en sådan historisk militarisering inte kan ske utan nedskärningar på andra håll står klart och diskuteras nu öppet. Lars Calmfors, en av den svenska borgerlighetens favoritekonomer förklarar (DN 27 feb) att vad som kommer att krävas är skattehöjningar, lån och “utgiftsneddragningar” – ospecificerat. Men alla förstår att det handlar om välfärden.
“Vågar politiker mucka med föräldrar och höja maxtaxan?”, frågar sig ledarskribenten Susanne Nyström (DN 3 mars) med budskapet att regering och riksdag måste prioritera “på riktigt”, med höjt högkostnadsskydd på läkemedel, höjd maxtaxa i förskola och på fritids, höjd betalning för äldreomsorg, bort med 20-30 procent av vårdens resurser “som inte gör någon nytta” och slut på att “strössla pengar över hushållen”. Allt för att i stället prioritera militärbudgeten.
Den rasande europeiska upprustningen motiveras både med “Europas säkerhet” – när/om USA loggar ut – och med stöd för Ukraina. Motståndare till nedrustning av äldrevård och barnomsorg ska mötas med argument om bristande solidaritet och säkerhetspolitisk ansvarslöshet. ”…den enda säkerhetsgarantin som existerar är att ha en stark militärmakt” för att ”undvika domedagen”, braskar DN-rubriker (4 mars). Men i en sådan politiks förlängning ligger just ”domedagen” och tidigare generationers insikt om att kärnvapenkriget är lika med slutet. Nu talar, fortfarande, både Ulf Kristersson och Magdalena Andersson om välsignelsen av USA:s “kärnvapenparaply”.
Det franska förslaget om europeiskt kärnvapensamarbete antas inte “just nu”, medan Sverigedemokraternas ja handlar om att få Sverige att ”vänja sig vid tanken” på kärnvapen (Ekot 5 mars).
Den tillvänjningen pågår sedan Sverige genom Natomedlemskapet vägrade ratificera FN:s kärnvapenförbud från 2017. “Vi har nytta av att det finns kärnvapenkapacitet i Europa”, anser Kristersson (Ekot 5 mars). Vi måste börja diskutera om Sverige ska ha kärnvapen, menar rikslikaren Dagens Nyheter på ledarplats (Martin Liby Troein 31 januari). Norden bör bilda en kärnvapenunion, tillägger en säkerhetspolitisk analytiker över tidningens helsida (6 mars).
I tangentens riktning ligger varken fred eller säkerhet, utan en alltmer skräckinjagande utveckling av social nedrustning, fattigdom, motsättningar och breddade krigshot. Ukrainas lidande under det ryska anfallskriget är inget motiv för att utöka kriget utan att stoppa det. Dagens förhandlings- och fredsutspel med utpressning, gangstermetoder och profiterande på ett krigsplågat folk kommer dock inte att sluta i en demokratisk utan i en smutsig fred.
Då är det desto mer nödvändigt för den globala vänstern och progressiva rörelser att inte bara stötta den ukrainska befolkningens dagliga livsbehov utan också att mot alla odds samla fredsopinionerna i både väst och öst mot fortsatta krig, rustningar och kärnvapenhot.
Dagens blinda fläck, även hos delar av den etablerade vänstern, utgörs av de miljonmassor på alla sidor gränserna som vill fred och kan samlas till en världsrörelse för fred och välfärd trots regeringarnas, staternas och pakternas intressen. Illusoriskt? Önskedrömmar? Självbedrägeri? NEJ!!
I kontrast till dagens militaristiska vansinnesritt mot nya katastrofer, snarare klarvaken realism om förutsättningen för människans överlevnad i vår epok.