Palestinakommittén anordnade i onsdags ett offentligt möte om den fördrivningspolitik som kolonialstaten Israel bedrivit sedan staten grundades 1948, och som i dessa dagar med grym intensitet fortfarande bedrivs. De omkring 80 Eskilstuna-borna som kommit till arrangemanget hälsades välkomna av Palestinakommitténs ordförande Jehad El-Odeh.
Med på länk som föredragshållare var den i Sverige sedan länge bosatte palestinske journalisten och debattören Adnan Abo-Chakra, som bland annat samarbetat med Sveriges tidigare socialdemokratiske utrikesminister Sten Andersson och med Olof-Palme-Centret.
Abo Chakra underströk att den så kallade israelisk-palestinska konflikten inte kan förstås på annat sätt än utifrån insikten att staten israel från början till slut är ett kolonialt projekt.
För dem som vill se skeendet utan fördomar och skygglappar är den insikten alls inte svår att nå fram till. Kolonisatörer från Europa har helt enkelt med våld erövrat det palestinska landet. Och efter 1948 har den rasistiska staten Israel aktivt verkat för immigration av judar från USA och Sydafrika, liksom från norra Afrika, Mellanöstern, Östeuropa och Ryssland – samtidigt som den diskriminerade kvarvarande palestinska befolkningen trängts undan.
Abo-Chakra framhöll också att erövringen understötts – och understöds – av europeiska makter, främst Storbritannien. Och efter statens grundande också av USA. Israel har därför även kommit att spela rollen av stormakternas politiska och militära utpost i området. Det massiva ekonomiska stödet från USA har varit avgörande för inte minst skapandet av den israeliska militära kapaciteten.
Den israeliska kolonialstaten har konstruerat ett apartheidsystem inom vars ram palestinierna diskriminerats och utnyttjats som lågt betald arbetskraft. Samtidigt har den israeliska kolonialistiska politiken baserats på det såsom fundamentalt uppfattade målet att säkra en betryggande “demografisk dominans”. Medlen för att säkra denna dominans har varit dels en kraftfull politik för massiv immigration från Europa, USA och närområdet, och dels fördrivning av palestinier.
Den första stora fördrivningen ägde rum 1948. Den 15 maj lämnade britterna “mandatet Palestina”, och dagen innan utropade kolonialisterna staten Israel.
Också FN var involverat. Den då nyss grundade internationella organisationen hade fattat ett beslut om en delning av det tidigare brittiska “mandatet Palestina”, det vill säga en så kallad “tvåstatslösning”. Trots att FN:s uppdelning starkt gynnade de europeiska kolonialisterna, var dessa inte nöjda. Redan i slutet av 1947 inleddes fördrivning av palestinier, och genom massakrer och hot fördrevs under året 1948 omkring 750 000. Denna fördrivning har av palestinierna getts namnet al-Nakba, “Katastrofen”.
Resultatet blev att den israeliska kolonialstaten kom att omfatta ett betydligt större territorium än det som angivits i FN:s delningsplan. Och av FN:s “tvåstatsplan” blev det ingenting.
Nästa stora fördrivningsvåg kom i samband med det så kallade sex-dagars-kriget 1967, vilket bland annat ledde till ockupationen av Västbanken. Omkring 300 000 palestinier tvingades i detta sammanhang lämna sina hem.
Adnan Abo-Chakra betonade att redan 1949 slog FN fast alla fördrivna palestiniers rätt att återvända till sina hem. Denna rätt har av den israeliska staten totalt ignorerats. På samma sätt har Israel fullständigt ignorerat FN:s protester mot den illegala bosättningspolitiken vad gäller den 1967 ockuperade Västbanken.
En anledning till att Israel valt ockupation istället för annektering av Västbanken har varit att israeliskt medborgarskap till Västbankens palestinier drastiskt skulle påverka den så kallade “demografiska balansen”. Istället för formell annektering har de varandra avlösande israeliska regeringarna valt ett diskriminerande apartheidsystem i kombination av en ständig utvidgning och mångfaldigande av de, enligt folkrätten och FN, illegala bosättningarna.
Man kan nu, enligt Abo-Chakra, dessutom se tydliga tecken på att starka krafter försöker lansera en renodlad fördrivningspolitik på Västbanken. Trakasserierna och dödandet accelererar och nya olagliga bosättningar etableras i snabb takt. Planen är att när palestinierna i stor omfattning väl fördrivits kan annekteringen av Västbanken ställas på dagordningen.
Också vad gäller Gaza, menade Abo-Chakra, är målet för den israeliska rasistiska högern nu en ny fördrivningsvåg. Befolkningens majoritet har drivits söderut, och vi vet att det finns inom regeringen och inom den starka, våldsamma och högerextrema bosättarrörelsen tankar på att de flyktande ska drivas vidare, över gränsen till Egypten.
Om framtiden underströk han nödvändigheten att Palestinas folk får massivt internationellt stöd för en lösning som innebär upprättandet av en sekulär icke-diskriminerande stat.
Han betonade också att det på intet sätt – från det palestinska folkets sida – handlar om en religiös konflikt. Det palestinierna eftersträvar är en demokratisk och anständig stat för alla, utan apartheid och förtryck. Medan den israeliska högerregeringen med sitt tal om “en judisk stat” står för kolonialism, diskriminering, rasism och folkfördrivning.
På Adnan Abo-Chakras föredrag följde diskussion och frågor från mötesdeltagare, och därefter en paus med fika och bakverk, som kommitténs medlemmar bjöd mötesdeltagarna på.
Efter pausen följde ytterligare ett föredrag, även det digitalt. Saleh Abbas från Boston i USA, student och aktiv i solidaritetsrörelsen för Palestina, berättade om den aktivitet som utvecklats i anslutning till många universitet.
Saleh Abbas berättade att studenternas krav är att universiteten ska avbryta sina relationer med den israeliska kolonialstaten, och att sätta press på Biden-administrationen med kravet att vapensändningar och andra former av stöd till Israels kolonialistiska och förtryckande politik upphör.
Han underströk också den betydelse som deltagandet från judiska studenter – i fördömandet av Israels krigföring – har.
Som avslutning visades den israeliska dokumentära filmen Tantura. Filmen är starkt kritisk mot “den egna” kolonialstaten, och avslöjar den systematiska mörkläggningen i Israel av de massakrer och övergrepp som begicks i samband med grundandet av staten Israel och den omfattande fördrivningen av palestinier 1948.
Tantura var en av de många byar och städer som drabbades.
