“Nu drar vi ett streck över det här och går vidare” – som kungen sa apropå den enligt honom lite “onödiga” granskningen i boken Den motvillige monarken.
Det här pandemiåret har varit ett riktigt skitår på många sätt. Därför är det skönt att snart kunna dra ett streck över alltihopa och gå vidare.
Men ibland kan det uppstå problem när man ska dra detta streck.
Jag skriver mycket, även med penna. För det mesta använder jag kulspetspennor. Inga dyra pennor. Men inte heller de allra billigaste. Huvudsaken är att pennan känns bra att hålla i. Den ska helst passa “som hand i handske”.
När bläckstiftet är slut vill jag inte slänga pennan, utan helst köpa ny bläckpatron. Jag tycker det är slöseri att slänga en fungerande penna bara därför att bläckpatronen är slut.
Det är slöseri med både resurser och bidrar till växande sopberg.
Nu är det inte lätt att få tag på lösa bläckpatroner i de varuhus och andra butiker som säljer kulspetspennor
Enda stället här i Eskilstuna jag känner till är Akademibokhandeln, där jag brukar hitta lösa bläckpatroner.
Nu ska dessutom Akademibokhandeln i centrum snart slå igen. Då måste man ta sig till det stora köptemplet Tuna Park, där Akademibokhandeln också har en butik, för att få tag på bläckpatroner.
Lite märkligt kan det tyckas att Eskilstuna med Högskolan Eskilstuna-Västerås mitt i centrum, inte kommer att ha någon riktig bokhandel. Nu ska Högskolan dessutom upphöjas till Universitet. En aning förvånande, och lärarna hade nog föredragit att i stället för denna “varumärkesputsning” fått tillgång till arbetsrum – något som i den nya “varumärkeshöjande” högskolebyggnaden (“Legofärjan”) de av en diktatorisk skolledning förvägrats. Det kan påpekas att Mälardalens Högskola sedan sin tillkomst inte, till skillnad från de flesta universitet och högskolor, styrts enligt den traditionella kollegiala modellen, utan enligt en modell hämtad från näringslivets och militärens sätt att fatta beslut.
Hur som helst: Nu blir Eskilstuna en universitetsstad utan en enda bokhandel inom räckhåll för alla dessa universitetselever.
En sak jag aldrig lagt märke till tidigare är att det finns sådan uppsjö av olika storlekar och fasoner på dessa bläckpatroner.
Jag roade mig med att skruva isär sex kulspetspennor. Det visar sig att alla pennor har sin speciella konstruktion på bläckpatroner. Olika långa. Olika tjocka. Olika infattning så att de inte ska passa till annat fabrikat.
Gör man kulspetspennor med bläckpatroner som innehåller liten mängd bläck, innebär det att det säljs mer pennor.
Jag läser att Bic som är den största tillverkaren, med cirka 70 procent av den europeiska marknaden, säljer 14 miljoner kulspetspennor per dag världen över.
Fram till nu har 100 miljarder kulspetspennor av fabrikatet Bic tillverkats och kastats.
Allt detta “slit och släng” är ett onödigt slöseri som bidrar till de växande sopbergen.
Kanske en del av kasserade pennor återvinns på något sätt. Men det är ändå ett slöseri att fullt användbara pennor kastas i soporna.
Jag tycker det borde finnas ett system med standardisering så att bläckpatroner passar i olika fabrikat av pennor.
Dessutom borde alla som säljer kulspetspennor vara skyldiga att tillhandahålla lösa bläckpatroner.
Rolf Waltersson
PS. De pennor jag brukar köpa kostar runt 50-70 kronor. Nu har jag inte priset i huvudet. Men minns jag rätt kostar de lösa bläckpatronerna runt 20 kronor.
Så även krasst ekonomiskt är det för mig lönsammare att köpa nya bläckpatroner. Men också bättre för miljön.
För dem som tillverkar och säljer pennor är det lönsammare att jag köper en komplett ny penna i stället för endast en bläckpatron.
