Skribenten Hans Norebrink resonerar i artikeln nedan om den kolonialhistoriska, politiska, ekonomiska och demografiska bakgrunden till de antikoloniala protester som ägt rum i den franska stillahavskolonin Nya Kaledodonien. Det namn på landet som används av ursprungsbefolkningen och den socialistiska självständighetsrörelsen FLNKS är Kanaky.
*******
Inbördeskrig hotade nyligen den paradisiska stillahavsön Nya Kaledonien (stort som Slovenien). Kravaller, upplopp, plundring, bränder, vägblockader, döda, fattiga, svarta, arbetslösa ungdomsgäng, rika vita i lyxvillor som beväpnade sig tillsammans, undantagstillstånd, flyg inställda, franska kravallpoliser influgna.
Och nu, som en detalj, blir det därför ingen OS-eld i huvudstaden Noumea, som planerades som en del av sommar-olympiaden i Frankrike i juli.
Vad det handlar om? Historiskt förtryck och utsugning: tvångsarbete och “infödingsreservat”. Extrema klasskillnader och gigantiska utbildningsklyftor. Gammal vit kolonialism och rasism mot de svarta. Och urbefolkningens rädsla för att försvinna som folk.
Rädslan för utplåning är befogad. Liksom den varit och är det i hela Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland, där indianerna och andra urfolk reducerats till andra klassens invånare – eller utrotats. I Kanaky (Nya Kaledonien på kolonialfranska) sker nu samma sak med öns urfolk, de melanesiska kanakerna. De har blivit en minoritet i sitt eget historiska fädernesland.
Minoritet i hemlandet
Svarta folk har i tusentals år bebott sydvästra Oceanien; aboriginer i Australien, papuaner i Nya Guinea, melanesier i Melanesiens ö-länder Solomonöarna, Vanuatu, Fiji och Kanaky – det senare en ganska självstyrande blandning av fransk koloni och självständig stat.
Landet ockuperades och annekterades 1853 av Napoleon lll. Liksom i Australien användes kolonin först som dumpingplats för brottslingar från moderlandet – Frankrike. Sedan den revolutionära Pariskommunen 1871 slogs ner skickades 5000 “kommunarder” till Kanaky. Där de och deras efterlevande ofta blev rasistiska bosättare.
Senare importerade franska jordägare tillfälliga kontraktsarbetare för jordbruket, och de senare tenderar att stanna, och se till att barnen utbildar sig. Ett exempel på import av kontraktsarbetare är kungadömet Hawaii, sedan det erövrats av USA. Där utgör numera invandrade vita 24 procent, japaner drygt 20 procent, och urfolket hawaiianer endast 18 procent (USA har bett om ursäkt för ockupationen av nationen Hawaii).
Så idag är kanakerna – den svarta ursprungsbefolkningen i Kanaky – bara 41 procent av landets befolkning på närmare 300 000 invånare. De vita invandrarna med ättlingar utgör 24 procent. De ”gula” invandrarna från Asien och Polynesien (östra Stilla havets ö-länder) uppgår till 11 procent (bland dem ättlingar till kontraktsarbetare). Resten icke-kanaker av olika identitet.
“Svarta, vita, gula”
FN och kanakerna i främst i den socialistiska nationella befrielsefronten FLNKS kräver avkolonisering, men de vita och ”gula” befolkningsgrupperna röstar nej. De saknar den djupa bindningen till landet, ser fördelar med ett västligt franskt pass i världen, är ofta språkligt och kulturellt fransksinnade (frankofona), och ser gärna att Kanaky förvandlas till en fransk ö.
Frankrike ser till att ön innehåller 25 procent av världens nickeltillgångar. Samt till det franska, australiska och USA-amerikanska militärstrategiska samarbetet mot Kinas maktsträvanden i Stilla havet. Nya fransmän flyttar in som pensionärer, för klimatet och landets skönhet – som världens näst största korallrev.
Upploppen i Kanaky bröt ut efter franska planer att ge fler av dessa nya franska invandrare (långtidsturister många) rösträtt. Det skulle än mer befästa icke-kanakernas växande makt över landet.
Men kanakerna fortsätter kampen mot det som i praktiken är ett accelererande kulturellt folkmord på den kanakiska nationen. Ett kulturmord via långsam “minoritetisering”.
På en demonstrationsskylt som skymtar förbi i tevebilderna från Kanaky står det, “Vi vägrar utplånas som folk!”.
Hans Norebrink
# Ingen människa är helt vit, svart, gul eller brun, men konstigt nog används mest vit och svart.
Flera källor används i denna artikel, detaljer kan variera i dem – och så i denna text.
Upproret i Kanaky sammanfaller med ett starkt minskat franskt inflytande i Västafrika.
Att förtrycka och på sikt utplåna ett folk genom invandring som gör urfolket till minoritet är inte
ovanligt. Se förutom hela Amerika: Marockos inflytning av marockaner i Västsahara. Kinas
inflyttning av kineser till Tibet, Sinkiang (Xinjiang) och Inre Mongoliet. Samt Sovjets russifiering
av icke-ryska folk, och Rysslands pågående russifiering av Ukraina.
Och förstås den sionistiska invasionen i Västbanken och Gaza. Ja, i hela Palestina genom
stegvisa ockupationer av palestinsk mark de senaste 100 åren. Men den konflikten är mer
komplicerad då judarna själva drabbats av inte bara kulturellt, utan även av fysiskt folkmord.
Man kan fråga sig varför EUropa ska behålla ö-rester av sina gamla kolonialvälden – ge dem till
närmsta Sydland istället – typ Malvinas ”Falklandsöarna” till Argentina (där det bor släktingar till
falklandsborna i Patagonien, många walesare). Polynesien kunde bli en ö-federativ stat.