Hamas gjorde sig under helgen skyldiga till massiva och chockerande övergrepp mot civila i Israel. Massakern på kibbutzen Kfar Azza, massmordet på festivalen, kidnappningar av barn, äldre, gästarbetare, civila. Nya detaljer blir hela tiden kända. Vi vet ännu inte omfattningen av grymheterna…
Det är ett sådant mörker, så många krossade familjer, så många liv att sörja. Detsamma gäller för de liv som släckts i Gaza under de senaste dagarnas våldsamma vedergällning och som kommer att släckas framöver. Barnen som grävs fram ur rasmassorna, familjerna som med ett bombnedslag raderats ut.
Ja, vi måste prata om dem i samma andetag. Det handlar inte om att relativisera. Det handlar om att vi inte kan rangordna liv. De barn som har dödats av israeliska bombmattor över Gaza är lika mycket värda och lika sörjbara. Och det händer också just nu…
Hur vi väljer att prata om det som redan hänt kommer inte förändra att det har hänt, hur starka fördömanden av Hamas som än uttalas. Det kan däremot påverka vad som komma skall – och i det samtalet väljer många just nu att utelämna kontext och palestinska dödsoffer. Det bäddar för en mycket farlig väg.
De perspektiv som det internationella samfundet lägger på händelserna kommer påverka vad som händer framöver. Pratar man inte om de palestinska liv som nu ligger i vågskålen betyder de ingenting. Alla medel blir tillåtna…
Hälften av Gazas 2,3 miljoner stora befolkning är barn under 15 år. De var inte födda när Hamas röstades fram 2006. Det är dessa som nu drabbas av den massiva vedergällningen. De som redan lever under en olaglig blockad sedan 16 år, där tillgång på mat, el, vatten, förnödenheter kontrolleras av Israels militär.
Israels regering har utlovat en kraftig hämnd. Samtidigt som Netanyahu uppmanade civila att lämna Gaza och sa “vi kommer agera med full kraft överallt”, stängdes gränsövergångarna. Det går inte att lämna. Gaza är ett fängelse, som har beskrivits som helvetet på jorden av FN:s generalsekreterare Antonio Guterres…
Att sätta händelser i sitt sammanhang är inte att ursäkta dem. Att se till både det nutida sammanhanget och det historiska är ett måste för att hitta vägar framåt som leder till något annat än en ändlös spiral av våld och terror…
Israels våld mot palestinier har trappats upp dramatiskt på senare tid och retoriken var uppskruvad redan innan dessa händelser. 2022 var det dödligaste året på två decennier när det kommer till hur många palestinier som dödats av israelisk militär på Västbanken, enligt siffror från FN.
—Annie Hellquist, ledare i Arbetaren.