Vi kan inte längre garantera den individuella omsorg som utlovas. Vi kan heller inte bidra med trygghet och kontinuitet eftersom vi är drabbade av kronisk underbemanning. Vi stressar igenom våra pass och det finns noll utrymme att se en individ.
Vi måste lämna dem som ligger inför döden ensamma längre stunder och hoppas att personen inte avlider innan vi har tid att återkomma. Det är åt helvete. Det är ovärdigt. Det är svensk äldreomsorg 2023.
18 år fyllda började jag jobba i äldreomsorgen med ambition om att göra skillnad. 20 år senare ser jag förskräckt hur det som en gång var ett meningsfullt arbete utvecklats till ett lönlöst ekorrhjul.
När jag börjar mina pass jagas jag av boenden som tycker det dröjer. Jag får ta hand om intorkad avföring eftersom mina kollegor inte hunnit med alla boende. Jag blir uppringd av arga anhöriga. Vi hinner inte svara på larmen när boende med fallrisk går upp på egen hand.
Oplanerade incidenter händer när en jobbar med människor. Någon vill hålla handen för att få känna närhet. Bli sedd i ögonen eller i behov av extra smärtlindring. Något jag tidigare tog för givet att jag har tid till. Inte nu längre. Tiden finns inte. Att vara medmänniska hinns inte.
Det är relationen till de äldre som jag och mina kollegor värderar mest och att vårda den ser vi som vår huvudsakliga arbetsuppgift. Utan relationen kan vi inte utveckla en individanpassad omsorg med god kvalitet.
Vi lägger ner oräkneliga timmar på att lära känna de boende och när relationen inte kan underhållas skapas känslor av otillräcklighet. Samvetsstressen är enorm. Kollegor flyr branschen och vi gråter i frustration under våra pass…
Kommunen kan spara mycket tid, pengar och liv på att jobba förebyggande i form av rätt bemanning och kompetens. En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att kunna arbeta professionellt och ge en bra omsorg. Arbetsmiljön ska främja arbetet, inte göra oss sjuka.
Jag tycker det är fruktansvärt att vi måste göra prioriteringar i allt vi gör under passen. Allt är en övervägning. Vems behov ska vi tvingas bortprioritera? Hinner vi hinner ta rast eller ens gå på toa?
Vi älskar vårt yrke och vill ha möjligheten att göra skillnad för de äldre. Om utrymme för medmänsklighet finns med i verksamhetens budget kan mycket lidande undvikas.
—Anna Collin, huvudskyddsombud SÄBO & Hemtjänsten, debattartikel i Arbetet.